Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. G. Wensell, Skolminnen från Wallby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dufva — fria vår skans — springa sista paret ut — kasta trissa
— slå käglor — piska slant — slå kronvägg och kasta potta
voro under sommartiden mycket gouterade nöjen.
Brottningsöfningar förekommo också ofta. Under vintertid var det att
åka kälkbacke och anställa snöbollskrig, göra snögubbar samt,
när glanskis fanns att tillgå på diken och vattenpölar, att åka
skridsko. Under sistnämnda nöje var det dock vanligtvis själfva
skosulorna, som i brist på verkliga skridskor fingo agera
skridskomedar.
Mest lifvadt var dock, när vi under hemvägen från skolan
sommartiden fingo ställa till med ett ordentligt krig — kanske
just därföre, att det stundom var verkligt farligt att vara med
i drabbningen. Ofta nog förekom detta krigande så godt som
midtför pastorns näsa och han kunde inte gärna undgå att märka
vårt förehafvande. Men aldrig ett ord sade han till oss om
saken. Jag kan än i dag icke fatta, huru det kunde lyckas för
oss att komma så helskinnade ifrån dessa våra krigiska bragder
som vi gjorde. När bersärkagången föll öfver oss och vi så
nödgades draga ut på krigsstråten delade vi oss i två stora partier,
den nordvestra socknehalfvans barn å ena och den sydöstra å
andra sidan: gossarne i första hand naturligtvis, men en och
annan modigare flicka deltog ock i leken, dock mera såsom
vapendragare blott. Drabbningen bestod nästan uteslutande i
ett mycket hetsigt bombardement med småsten, af hvilka
projektiler alltid fanns öfverflödande tillgång på landsvägsrenarne
och å de omgifvande åkerfälten. Stenregnet föll tätt och blicken
måste därför vara mycket skärpt och rörelserna särdeles snabba,
om man ville undgå att få sig ett grundskott. När
hufvuddrabbningen var afgjord, förföljdes det vikande partiet ännu
länge af segrarne under oupphörliga skärmytslingar. Morgonen
därpå, när vi råkades igen, diskuterades stridens gång och
bedömdes såväl i sin helhet som i enskilda detaljer, och vi voro
åter allesammans de bästa vänner.
Skulle mina egna skolbarn nu vilja fresta på någonting
dylikt, blefve det antagligen stryk öfver lag; men icke förty —
jag rår omöjligen därför — när mina tankar någon gång åter
komma till de kalabaliker, i hvilka jag under barnaåren varit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
