Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E. G. Wensell, Skolminnen från Wallby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Först den 27 juli 1879 lyckades jag genomdrifva, att beslut
fattades om uppförande af ett »Prevet» för skolbarnens behof).
Huru skolan motsvarade sitt syfte.
Kyrkoherden Collinder yttrade den 20 jan. 1814: »Denna
undervisningsanstalt uppfyller fullkomligt församlingens behof —
särdeles om vederbörande allt framgent välja skickliga prästmän
till lärare, hvilka från denna expectantsyssla, enligt
befordringslagarne, utan tvifvel inom få år vinna befordran — och således
skolan alltid blifver skött af unga vigilanta karlar».
Undervisningens ståndpunkt befanns dock vara bra nog låg. Väl får
man uti åtskilliga prostvisitationsprotokoll höra utomordentliga
loford uttalas, men i allmänhet var det blott två à tre särskildt
uppammade lärdomsljus, dessa loford angingo. Det var ju för
öfrigt de ograduerade monitörerna, som egentligen fingo sköta
undervisningen. Lärare då för tiden kunde t. ex. inne i skolan
sköta sin svarfstol eller röka sin pipa eller ute på åker och
äng bestyra med sitt jordbruk.
Man må härvid dock ej döma alltför hårdt. Församlingarnes
behof af andlig odling var då icke större, och det är med
behofvet alldeles som med snöbollen: det växer först under
fortgången. Flertalet måste nog ändå halfvägs nödgas att inhemta
så pass mycket vetande som det lilla, vilket verkligen förefanns.
De motigheter, som då funnos att bekämpa, voro vida flera
och större än nu, ja oftast rent af oöfvervinneliga.
Dessutom torde böra bemärkas sättet för lärarelönens
utgående här. Uti ett afseende kunde detta aflöningssätt vara
mycket bra: läraren slapp det stora obehaget att halfvägs tigga
sina sockenbor om hvarenda brödkaka, ett obehag, som på så
många andra ställen förbittrat en lärares lif och gjort honom
till en af allas gunst och nåd beroende stackare. Men i ett
annat hänseende åter är aflöningssättet icke att rekommendera.
Läraren måste nämligen genom extra arbete ute på åker och
äng söka utfå hvad som ju egentligen är afsedt att utgöra lönen
för arbete inne i skolan. Under sådana förhållanden är tydligt
att ett af de tu måste komma till korta. Ju driftigare läraren
sköter sitt jordbruk, desto större blir brödkakan och dess hulligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
