Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
och af hvilka en finnes tryckt i Tyska orientaliska
sällskapets tidskrift 5:te bandet, utmärkande sig mest
för en ökenartad enformighet och kaineltakt som ej
synnerligt behagar vesterläudska öron. Allt det
anförda utvisar tydligt att Vallins håg låg mera åt
studium af lifvet och naturen, än af böcker, ehuru icke
heller dessa af honom försummades.
Efter ungefär 7 årig kurs genomgick Vallin
kandidatexamen den 12 april 1836, väl icke med
synnerligen höga vitsord, men med det rykte bland
kamrater att ban vore den mest lofvande capaciteten bland
då till Parnassen sträfvande ynglingar. I de klassiska
språken och den orientaliska litteraturen hade han då
redan ovanliga kunskaper, vida öfverskridande det
vanliga måttet för laudatur, och den moderna poetiska
litteraturen, den Engelska, Franska och Tyska, kände
ban kanske bättre än de flesta andra vid universitetet,
ehuru denna kunskap dåförtiden ej kom i fråga vid
examen. Kort derpå erhöll ban lagerkransen vid
promotionen den 21 juni 1836, då Nervander hade
författat promotionsverserna, ur hvilka jag ej kan
underlåta att meddela följande vackra strofer, som i visst
afseende kunna lämpas på vårt ämne:
"Väl må slägten uppä slägten, som med samma mål som du
Och med samma fasthet sträfvat, längesen försvunnit nu;
Mà den kullen hvilken ändtligt gömt de trötta i sin famn,
1 sitt tysta sköte sluta med dem äfveu deras namn;
Men likt trädet af hvars krona vandram gifmildt skugga fir,
Fast han vet ej hvems är grafven hvarpå det planteradt står,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
