Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
JL«
Kiiu derför, att stormen vild på hafvet far,
Kan af tvekan väl fyllas, din håg?
O! räds ej, en stjerna skimrar ljus och klar,
Soin oss leder på skummande våg.
Hvi skyr du för vintern i mitt land, så sträng
Till vår nord sväfvar våren också,
Och sår sina blommor öfver ljusgrön äng,
Under himmel sä herrlig ocb blå.
Oss vinkar så vänligt der en fridsäll dal
Inom skogarnes doftande krans,
En insjö med våg så klar, så lugn och sval,
Ocb som pnrpras af skyarnes glans.
Så friskt är att hvila under solens brand
Vid de skummande forsarnes skalf,
Så ljufligt om qvällen der vid källans rand,
Under björkarnes lummiga hvalf.
Så skönt är att skåda öfver skog ocb häll,
Der de famnas af blånande vik.
Ocb armodet glömmer du i torftigt tjäll.
När naturen sig smyckar så rik.
Till hemmet så ljuft mig lockar minnets röst.
Till dess dalar, dess lunder och sjö;
Der andas så fritt igen, så fullt mitt bröst,
Här jag skulle blott tråna ocb dö.
När solen går upp, jag träder hemmets väg,
Men så tungt blir att skiljas från dig;
Vill du följa till Finland, sköna flicka, säg,
Vill du följa till Finland ined mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
