Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Så tungt är mitt sinne
Så mörk är min själ,
Men engång derinne
Skall ljusna likväl,
När hunnen tillbaka
Från främmande hamn,
Jag sinter som maka
Min fästmö i famn.
Återseendet.
(1-839.)
Sex vintrar förgått och fri ser jag dig åter,
Min älskade! dig, som jag engång har mist.
Jag famnar som förr dig, som fordom du gråter;
Vi mötas i tårar, så skildes vi sist.
Du fruktar min kärlek har vexlat ined ären,
Nej! mycket kan tiden väl härja ibland,
Men kärleken, ban är ju evig som våren,
Berättas det, är i de saligas land.
Och jag skulle lemna dig, tro att din sommar
Förvissnat allt redan och bytt sig till höst,
Då skön för mitt öga som fordom du blommar,
När känslorna låga som förr i mitt bröst.
Väl mins jag en tid, då så späd var den armen,
Som nu hvilar fyllig och rund i min hand;
Jag kommer ihog hur den svällande barmen
Bar lydig och lugn sina snärjande band:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
