Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Kanske när sig sorgen sänker
Kring din själ, i hjertat vaknad,
På din barndomsfröjd dn tänker.
På dess flydda ro, med saknad.
Oskuldsvåren rosenfärgad
Bleknat, alltför snart förfluten,
Lemnande din himmel härjad,
Lifvets skönsta blomma bruten.
Outgrundlig ödets vilja
Skiftar nyckfullt jordens lotter:
Snöhvit strålar steppens lilja,
Fallen gråter steppens dotter.
Men din bild, den vill jag gömma,
Dyrbar för mitt minne vörden;
Aldrig, aldrig skall jag glömma
Hvad jag skönast sett på jorden.
Fångens sorg.
(18*4.)
Sakta krusas böljans spegel.
Månan skiner silfverklar;
Långsanit jag, med slappa segel,
I min lätta julle far.
Och en sång i fjerran klingar,
Svagt dess ljud mitt öra nå:
Burnc lätt på vindens vingar.
Till min själ de h viska så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
