Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Vi kämpade manligt tills qvällen kom
Och vi dignade nästan af möda,
Då stannade striden så småningom
Och vi räknade sorgsne de döda.
Än blixtrade skottet, som lossats sist,
Än genljöd på afstånd knallen,
Då sågo vi hvad vi som dyrast mist,
Att vår höfding, vår höfding var fallen!
Så doft gick ordet från man till man,
Som ville hvart hjerta brista:
’Tian fört oss i hundrade strider an,
Och denna, det var då hans sista!"
När först från Finland vi drogo åstad
Väl bitter saknad vi kände,
Men aldrig med ord kan nämnas hvad,
Hvad nu oss i bröstet brände.
Vår sorg ej som vännens, som älskarns var,
Ej grep oss begär att hämnas,
Den var lik barnets, som sörjer en far,
När det ensamt i verlden lemnas.
Dock åter mot norden det gick, vårt tåg,
Snart hunno vi Umeås stränder,
Då sökte vi grafven, der hjelten låg,
Der han jordats af fiendehänder.
På fridlyst, på grönskande kyrkogård
Ilan hvilade bäddad i mullen;
Der reste vi honom en minnesvård
Under asparnes skugga på kullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
