Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
hnr üllegnnt dem tvenne sinn trofaste vänner,
Gymnasii-lektorn O. M. Nordström och Vicebibliothekarien G. E.
Ingelins. Leistenius har hiir borlleumut allt omoget oeli
unstötligt som möjligen fanns i de förra samlingarna,
men också, hårdt nog emot Big sjelf! ulla Pojkens
glada tillfällighetsstycken. Som ersättning hafva vi här
några nya stycken, bland hvilka det oändligt vackra
oeh dock så bitterthumoristiska stycket Döda hafvet,
samt öfversättningar från den nyare, tyska vitterheten.
Voro dessa öfversättningar blott bevis på lniru kärt det
poetiska arbetet var för Leistenius eller voro de
bere-delser till en egen ny framtida produktion? För det
sednare antagandet talar en ny djupt elegisk dikt, som
lian i slutet af 1856 publicerade anonymt i
Helsingfors Tidningar, ny, såväl till anda som signalur. Han
kullade den "Drömmen". Bladets redaktör, en varm
vän till Leistenius, gaf i en bifogad not ett förtjent
beröm åt den för honom okände pseudonymen.
Stycket väckte uppmärksamhet, mun läste det med varmt
hjerta, med tårskvmd blick. Ingen visste hvem den
gamla vännen var som gömde sig under den nya
signaturen. Det blef det sista synliga af Leistenii hand.
Ty döden kom. Det var den 4 Januari 1858. En
sörjande troget tillgifven maka tillyckte hans ögon, nya,
deltagande vänner buro honom den sista vägen.
Wiborgs begrafningsplats forvurnr hans stoft. Kärlek och
Vänskap hafva derstädes upprest ett enkelt monument
till hans minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
