Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
N
På sitt hemman i bygden han residerte.
En kusin som värdinna der prcsiderte.
Gammal ungkarl var gubben; ungmö kusinen,
Fast af bersprk hon egde hållning oeh minen.
När kusinerna stundom voro i lagen
Om en träta, som räckte mest helu dagen,
O hvad äro kanonens dunder att höra
Mot de åskor, som då berörde mitt öra!
"Räf och flintskalle, grobian" fick han heta.
Svar på tal blef ej svårt för farbror att leta.
Blott som smekord då föllo uttryck så skarpa:
"Gamla kräftbete", "tingsinirakel’’’ oeh "harpa".
Men, om gikten i gubbens vådor var drifven,
Blef han spak, som ett olTerlam under knifven.
Med grimacer oeh verop blott han då trätte.
"Kära syster" och "söta vän" det då hette.
Morgonstunden han nämnde ständigt "den dyra"
For ur sängen, som en raket, klockan fyra.
Och då dagen par timmar än hunnit vexa,
Då small knäppen, när gubben sväljde sin sexa.
För att derpå ordentligt börja med stöket,
Blef hans vandring först till kusinen oeh köket.
Arg var blicken, och skinnkalotten låg dragen
Ned på pannan ifrån sitt säte for dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
