Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Jug känner en fristad. Der bloinstrur en mö,
Hvars hjerta är rent som den hvitaste snö
Och varmt oeli ungdomligt,
Ja nästan gudomligt,
Så mången ung fändrik af kärlek vill dö."
"Nå topp", sa’ baronen, "dit reser jag nu.
Och hoppas att komma tillbaka med fru;
Se"n skola vi, flera.
Alltjemt pokulera,
Haf tack for din välmening, käraste du!"
Dit anländ han trädde i jungfruburn in
Der satt en skön fröken, så putsad och lin.
Och kinden, som glödde
Mot handen hon stödde
Och oskuld betydde dess frågande min.
Vår friare var just en ståtelig man
Så putsad och nobel, som trots någon ann’.
Så prydligt salt duken,
Och nya peruken
Den blänkte på hjessan, friserad och grann.
Han kuttrade: "Vill ni mig hafva så säg!"
Då rodnade fröken så blygsamt och neg,
Och böljade stamma:
"Min vän, fråga Mamma."
Och sedan så sprang hon på dörren sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
