Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det otitKugliga.
När uilgot skönt oss möter oeh förtjusar,
Okulligt ett begär betar vår själ,
Att al’ den glädje, som oss då berusar,
Åt verlden som en broder gifva del.
Från suek till blick, från blick till sång — dock orden,
Hur rika, böjliga de vara må,
Hur de ta skatt från himmelen och jorden,
De ingen känsla tecknat fullt ändå.
Ett outsägligt finns i fröjd som smärta,
En perla, sluten lor hvar kunskapstörst,
Gömd innerst för oss sjelfva i vårt hjerta —
En fond, som bortom grafven öppnas först.
Det är det eviga i menskosinnet
Hvarur frisk dugg hvur morgon gjuter sig
På hoppet, som vill vissna och på minnet,
Som annars blektes här på skuggors stig.
Det kan ej höras. Beethowen ej skrifvit
Så djup musik, som klingar i oss då,
Kär sjelf vår själ ett strüngaspel har blifvit,
Och högste Mästarn spelar deruppå.
Det kun ej målas. Så ej färg sig bryter
På konstuärns duk mot ljuset ren och skär,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
