Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Kallt på honom taflan ser,
Den ej lif för honom har;
Ej han kan förtjusas mer —
leke som i fordna dar.
Och han säger vemodsfull:
O, hvart llüg du, fantasi?
Ej vi ringar bytt af gull,
Skulle dock jag svikeu bli?
Ej så falsk jag trodde dig,
Då i flydda tiders lopp
Du allena satt vid mig
Full uf kärlek, tröst och hopp.
Se, hvad under S taflan går
Fram ur duken, lefver, rörs,
Molnen smälta, solen slår
Ut i glans och hafvet hörs.
En gestalt, eu ande lik,
Sväfvar fram ur gyllne dug,
Och vid vågornas musik
Så hon frågar: bröt väl jag?
Jag har kysst din barnamun,
Jag dig vaggat mången gång,
När din nior i nattens stund
Slumrade ifrån sin sång.
Jag dig följt i hvar din lek,
Framsmög när du var allen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
