Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
"Ve de hvite! Hat jag dem har svurit.
Ve hvar våg, som villigt hit dem burit,
Ve den strand, der vilsne först de landat!
Ve hvar storm, som dem från död förlossat,
Ve hvar klippa, som dem ej förkrossat,
Ve hvar skärfull strand, der de ej strandat!
Fartyg efter fartyg hitåt ilar,
Drabbaude vår kust som vreda pilar;
Oss de bringat i lürderf\^t redan.
Allt för röfvarhänder snart försvinner,
Hatet blott står qvar, det brinner, brinneri
Kommen barn, vi vilja skiljas hädan!"
Så den gamle talte. Af de skära
Båtens lina, snabba strömdrag bära
Dem mol midten snart, der fåran svallar;
Nu de slunga från sig årar, roder,
Och från åldrig fader, son oeh broder
Dof en dödspsalm uti rymden skallar.
Fästets flammor lvsa hemska stråten,
Blixtar ljunga ned kring lätta båten,
Måsar tumla glädtigt om i svallet;
Häftigt i hvarandras armar slutne,
Trotsige de stå och dödsbeslutne;
Nu de störta jublande i fallet.
—lf -lf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
