Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Att de svarte menskor vore, hafva dock de stafven
brutit.
Ljufligt om Guds Son de tala, som för dem sin blod lät
rinna,
För alt så all verlden skulle salighet i honom
vinna,
Men jag tror ej toma ordet, ej det bor i deras
hjertan ;
Ar väl det bevis på kärlek, att man prisger oss åt
smärtan?
Store Ande, dig jag frågar, hvad vår arma stam
förbrutit,
Då utöfver oss i grymhet du din vredes skålar
gjutit.
Säg, när skall till oss från höjden åter mildt din blick
du vända,
Säg, o säg, när denna jemmer skall för svarta barnen
ända.
Säkert då när Missisippi uppåt, mol sin källa flyter,
Och den höga bomullsbusken ut i blåa blommor bryter,
Oeh då alligatorn fredligt skydd åt buffelhjorden
gifver,
Och då allas frihet uktas, och den kristne — mensks
blifver.
—lf—lf—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
