Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Sin rika dagg på blomstermatfan åter,
Och vänder bort sitt anlete — och går.
I nyfödd glans står himlen re’n i lågor,
På jorden lifvet ler i hvar gestalt.
Och hafvets yta gungar re"n i vågor,
I renad fägring skimrar redan allt.
Och majestätiskt strålande går solen
Ur oceanens bad, från purpurstolen
Belysande de skuggor, natten gömt.
Från skogen hörs en jubelhelsning skalla,
Som tusen foglar sända upp mot skyn;
Och furana susning hörs i sången falla
Oeh vind i granarna vid skogens bryn.
Sitt bifall sorlar ystert nu kaskaden,
Men blomman endast ler med dagg i bladen,
Och fjäriln skyndar att sig svalka der.
O se! en skepnad, blek och tärd, då träder
Ur skuggorna och helsar nyfödd dag.
Med blicken skum, med sönderslitna kläder
Den bär förtviflan i hvart anletsdrag.
Det men’skan är, som stridit och som vakat,
Vulkanens eld har hennes inre skakat,
Hos henne ensam natten stannat qvar.
Bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
