Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Med ögon, som af eld de glo uppå mig
Och pannan liknar eld; de torra furor
På sveden der, då röda blixten flämtar,
Till gastar stå förvandlade, med blickar
Som om de ville borra dem i hjertat.
Hvad viljen J af mig? I fred mig lemnen
Att vandra ostörd öfver gulnad ljunghed.
Vi äro vänner ju, ej sannt? då hejdlöst
Naturens krafter kämpa mot hvarandra.
Vi vänner! Hu! Hvad var det nyss jag sade?
Se der! det molnet! Likt ett öppnadt ormgap!
Det drifver svetten på min panna, se ej
Så der på mig, vänd bort din blick och vandra
Din väg framåt!
(ser sig omkring.)
Jag känner detta ställe
Ve, RiekokangaB, tusenfaldt förbannad
Du gröna slätt, som skådat jungfruns smärta!
Och härifrån hon flög den stackars svalan,
Till forsen der, hvars röst jag än hör brusa.
Du vämjeliga röst från underjorden,
Som lockat mannen hit, du var väl Hiisis
Välan! må vara! Platsen är förträfflig,
Det passar bra att här inin vandring sluta,
Att famna döden här vid skändad tufva
Som klagar än (drar svärdet ur slidan.)
Säg mig du skarpa klinga —
Du har ju druckit skuldlöst blod tillräckligt —
Säg vill du icke smaka skuldbelastadt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
