Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4-2
Säg ilen skiftande oändligheten
Utaf vext och djur till lifvet väckt
Och till slut vår gudaborna slägt.
Der med Piken, han din äldre broder,
Eldkolonnen svept i snötalar,
Stolt I stöden tvenne jättestoder,
Ett sublimt och mäktigt tvillingspar,
Eder moder ock Atlantis var!
Menskobaru dig egnade siu dyrkan,
Väldige, du de Guanchers gud.
Rundt kring dig var templet, enda kyrkan,
Hvar de hördes deras hymners ljud,
Löfvens prassel liksom Sinaibud!
Sä det fordom var — men illusionen
Af din gudom gamle ack försvann!
Humboldt kom med civilisationen,
Han dig mätte och ett träd blott fann–-
Vetenskapen, sägs det, härpå vann.
Men Guanchen dog, af sorg betungad,
Skakad i sitt hjertas fasta tro.
Äfven du ifrån din plats blef slungad,
Ville mer ej här pä Tellus bo,
Och i Intets natt dig söka ro.
Ack! hur mången gäng, när kring tropiken
Med ett ilsket raseri orkanen röt,
Stod du ännu ensam qvar bland liken
Och bjöd trots ät hvar förnyad stöt,
Soin den viides krafter endast bröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
