Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
hvilken sednare Wieselgren, missledd af titeln,
räknar bland juridiska skrifter - - gar han i allmänhet
tillväga med mycken frihet och inblandar gerna i
dem skildringar ur den klassiska verldens historia,
såsom tor honom mest bekant, också då sådana
föga passa i stycket. Rätt vackra ställen
förekomma stundom i hans tillfällighets-dikter, bland hvilka
de flesta äro begrafningsverser, t. ex. i
"Förgänglighetens väsende" och i grafskriften öfver den med
rätta högt firade biskop Gezelius, hvars slutverser
vi här må anföra:
Den dygden älska’ högst och mod ett ödmjukt siuna
Sin Gud här vörda’ städs, lian hvilar sinn ben
I denna mörka grift, men äran och hans minne
Dess eld och fina sol nu vidgar ut sitt sken.
Naturens ädla konst på rena berg ocli slätter
Ej i en gyttjig dal, ej i cn sumpig dv
De skönsta största träd, de vackra cedrar sätter;
Men det odugligt är, anskàdar ej en sky.
S h är Gezeli själ nit förder upp till höjden
Der talar med sin Gud, med änglar, helgon all’
Men hans meriter mång de klinga nu med fröjden
Uti Europas vidd med stort triumfe skall.
Om Enevald Svenonius yttrade ban bland annat
följande, som synes utvisa att de sirliga
prediko-fra-sernas anor gå upp ända till 17:de seklet:
Enär jag tänker pä dou Gubben mor än stora
Och allt hvad han har lärt, då vill jag uck förlora
Den ganska verldens ståt, tre ord utaf hans röst
Mer äti allt 1’ersiskt guld gaf våra själar tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
