Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Äu nu när armod gör så mångens tänder ledig
När sjelf naturen tycks föråldrad, rahnför bli
Och orkar ej soin förr sin foster födan gii
Då hungern mången gör i förtid hädan-redig;
Tyoks ej den stora nöd vår konungs hjerta bränna?
Hvem sörjer för vårt lif, hvem hjelper om ej ban?
Ej är ban Gud att han dvr tid förhindra kan
Dock gör hans nåd att vi dess svårhet mindre känna.
Ty ban till landsens hjelp sin egna lårar tömmer
Och skickar till de land, som himlen varit vTed
Han ger dem säd utt så, och bröd att qvickua ved
Och förr sin egen än den armas välfärd glömmer.
Dessa få strofer, som mest angå konungens
åtgärder, äro allt hvad jag hittils påfunnit om
hungersnöden ur samtida verser på Svenska, ehuru ämnet
bordt vara nog välkommet for en braskande
skildring i den då omtyckta bombastiska stilen. En
nutida läsare måste ovilkorligen förvånas öfver våra
poetiska skribenters från slutet af 1690-talet
återhållsamhet, att icke med ett enda ord omnämna
den stora, i alla förhållanden djupt ingripande
na-tional-olyckan: pesten och hungersnöden 1695—97.
Man kunde af denna tystlåtenhet nästan bli frestad
att betvifla hela tilldragelsen, om icke And.
Asche-lin i en Finsk "arkkiveisu" godtgjort försummelsen
och på runometer gifvit en hjertrörande beskrifning
öfver nöden. Den stora branden i Abo den 29 maj
1681, då äfven domkyrkan förstördes, skildras
likväl i begrafningsverserna öfver fru Catharina Kempe,
emedan hon dog samma dag elden rasade. Men i
allmänhet hörde det icke till goda tonen att välja
näraliggande ämnen. Professorn i historien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
