Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Hans lust, det var det dittills ouppnådda,
Det stora, djerfva. — Kungligt slöseri
Med tankar, illusioner, grymt förrådda,
Men ständigt nya; — kraft ocli fantasi; —
Själ af ett barn, som åt sin docka fröjdas; —
En gubbes flit; — en gosses ystra ras; —
En ynglings tjusta blick för hvarje qvinlig grace;
Se der dot element, hvaraf en konstnär slöjdas!
Han målade gestalter, ljufva, bjerta:
För ro skull en, för nöd skull en, och en
I sydländsk skönhet sprungen ur hans hjerta,
Belyst af idealets återsken.
Hans dagrar strålade, hans färger glödde,
Och sjönk hans pensel stundom, menskligt svag,
Till flyktig ögonlust, han skref i stora drag
Dess ånger på det kors, der Nådens Furste blödde.
Mer fosterländsk skall ingen konst oss gläda:
Han grep det finska folket vid dess härd,
Han band det. vid sin duk, ban lät det träda
För första gången in i bildens verld.
Och detta folk, en trumpen arbetsmyra,
Blef mildt och älskvärdt under mästarns hand;
Det stod der lugnt och stolt i kamp för fosterland;
Det slöjdade sin plog, det strängade sin lyra.
Sen gick han ut till sagans töckenfjärdar,
Att mejsla dimman till en fast kontur.
Formlösa skuggor ifrån diktens verldar,
De fingo kropp och sprungo fram derur.
Nyfödd, i nya skapelsor och tider,
Sjöng ^Väinämöinen uu för sjö och skog,
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
