Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
III.
Jag jäfvar dagons vränga dom och slägten,
Som stå för nära meningarnas split.
Jag vädjar till den tid, när morgonväkten
Af efterverlden glömt båd’ hat och nit,
När det, som nu förhäfves, varder ringa,
När dot, som nu förtrampas, vexer stort
Och det, som synes nu förblödt, tillintetgjordt,
Skall i odödlig glans ur Lethes skuggor svinga.
Då skola andra följa Ekmans bana
Och öppna himmelsvidt för framtidsdag
De nya verldar, dem han djerfdes ana,
Men ej förmått att gifva klara drag.
Det finska folket skall hans lager vira,
Hans namn skall långt i tidens fjerran gå,
När ingen mera mins den obekanta vrå,
Dor recensenten föllt sin sönderbrustna spira.
Ty hvarje verk skall af dess mening dömas;
Det bästa af en konstnär är idén.
Hans svaghet dör, hans brister skola glömmas,
Hans tanke lefvor, blir hans bautasten.
Och derför må vi lifvets kamp oj sörja,
När Robert Ekman kämpat ut sin strid
Och fallit på sitt vork vid tröskeln af den tid.
Som skall fullborda det hvad han fick endast börja.
Z. T.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
