Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 (i
Vandring vid midnatt.
Efter Herwegh.
Af tystna’ns ande följd vid mindnattstid
De öde gator går jag upp och neder.
Hur äflansfullt framåt i strid, i frid
Här rördes lifvet nyss! Nu drömmen breder
Sitt lätta viugpar ut. Ack, glädjen var så kort!
Vid ystert skämt man glasen slutat tömma,
Bekymron ock med dagen vikit bort,
Så trött är verlden — låt den, låt den drömma.
Hur allt mitt hat, min hämd förintad står,
När dagons oro lagt sig ner till hvila.
Försoningsfull på fästet månen går,
Om ock till vissna ti ros dess strålar ila.
Som stjernan ohörbar, som tonen fri
Här tanken sväfvar hän med lösta tömmar
Och ville gerna blicka ned uti
All verldens hemligast fördolda drömmar.
Min skugga följer 111ig soui en spion.
Ett fängolse jag ser. Derinne sitter
En yngling, ack, hvars enda brott var tron
Uppå din frihet, folk! Hans lön blef bitter,
Sin hembygd gladt han uti drömmen ser,
Hvad grymt från honom ryckts, kan nu han glömma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
