Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
form. Han behandlar häri likvisst endast den kemiska
affi-nitetsläran, hvilkens historie ban indelar i fyra
utvecklingsstadier: det första omfattande kemisternes försök att bestämma
den enkla frändskaps ordningen emellan olika ämnen (Geoffroy,
Bergman, mfl.), det andra försöken att derjemte finna dennas
storlek (Richter, Wenzel o. a.), det tredje BerthoUets lära,
och slutligen det fjerde förklaringen af de kemiska fenomenen
enligt den electro-kemiska theorien. — Af dessa perioder har
Gadolin behandlat endast do två första men han ådagalägger
härvid en opartiskhet, noggranhet ocli objektivitet, som
måste gifva honom en framstående plats bland kemins
historieskrifvare.
Gadolins sista större arbeten beröra mineralogien och
det mineralogiska systemet. I)e i det föregående omtalade
storartade forskningarne af Davy, Berzelius, mfl. gåfvo åt
mineralkemin en ny impuls ocli ledde Berzelius till
uppställandet af ett på mineralenias kemiska förhållande
grundadt system för mineralogien, hvilket snart efterföljdes af
mångfaldiga andra försök att ordna mineralerna efter deras
kemiska sammansättning. Det mineralsystem, hvars skapare
Gadolin är, utkom först i form af ett register öfver
mineralerna 1823; tvenne år senare offentliggjorde han det i sin
helhet i Berlin under titel „Systema fossilium analysibus
che-micis examinatornm-’ och år 1827 utgaf ban en ny, tillökt
upplaga af det 1823 utgifna registret — liksom den föregående
i en serie disputationer. Grundtanken i dotta system är att
en beståndsdel i ett mineral för dotsamma är af en desto
större betydelse, ju större mängd deraf mineralet innehåller.
Men redan Bergman bådo visat att detta ej alltid är fallet
utan att tvertom mineraler ofta karakteriseras förnämligast af
en i mindre vigtsförhållande ingåeudo beståndsdel. Läran om
aequivalenta vigtsmängder, som ömsesidigt kunde ersätta livar-
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
