Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141!
Det händer nemligen ofta äfven i folkets låga kojor
likasom på samhällets höjder, att yttre orsaker skilja två
trogna hjertan från hvarandra. Än är dot rikedomen, som
uppreser sitt kalla gyllene galler emellan de älskande:
En voi sua unhottaa poies,
Vaik’en ikänän’ sua saa.
Sä sydämessäni olet
Ikuisessa muistossa.
Jos arvossa ma öisin
Ja rikkahitten rinnalla,
Niin totta varmaan voisi
Myös onnenikin kukoistaa.
Än åter är det ödet, sora skiljer dein åt genom tid
och rum:
Ah voi kuinka kauhiasti
Suru vaivaa mieltäni.
Knn mun täytyy lähteä ja
Tänne jättää kultani —
Men den älskades drag stå dock outplånliga i det trogna
hjertat och hoppet om återseende uppehåller det sorgsna
modet. Det skall dock en gång randas bättre dagar —
Vielä viheriässä laksossa ma
Kanssasi astelen,
Kukat ynnä ruusut kaikki
Sinulle siellä taittelen.
Vielä vieressäsi kerran
Iloisena istunen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
