Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146!
Paimenten soitanto laitumen tieltä
Ääntänsä korviini vilistää.
Hoi la la etc.
Omanpa henkeni kieltäni puhuu,
Ilonkaeu humina ja luonto muu.
Itse en syäntäni hillittää taida,
Riemusta soikkohon raitis suu!
Hoi la la la etc.
Egentligen borde ingen sång, som uppstått inom den
bildade klassen, kunna bära namn af folkvisa. Detta är dock
ett misstag. Med folkvisa bör förstås efter ordalydelsen, en
folkets visa, en visa, diktad af folkanden. Nu är frågan:
höra ej de högre klasserna till folket? Visserligen; men deraf
följer dock ej, att hvarje diktning af de bildade klasserna kan
anses såsom folkdiktning. Det finnes tyvärr ett stort svalg
emellan dessa klasser och det s. k. egentliga folket, hvartill
orsaken är att sökas just i bildningen, som tillika ofta nog
är förbildning. Mon det kan dock inträffa, att någon individ
ur dessa högre klasser, som står i förtrolig beröring med
folket och folkandons verk, ott ögonblick känner sig fattad och
inspirerad af denna ande. Det är i ett sådant ögonblick, en
„ folkvisa" kan födas annorstädes, än inom det „egentliga
folkets" leder, för att sedan gå ut bland folket, lefva der på
dess läppar såsom dess egendom och tillhörighet, utan att
någon minnes eller frågar efter, hvem som först diktat
densamma.
Ifrågavarande visa fanns i slutet af 1850-talet införd i
tidningon Suometar (förf. af Yrjö Koskinen); 1860 om vintern
sattes den i musik af en faltväbel vid Björneborgs bataljon.
Denne hade bland gemeuskapen i sitt kompani stiftat en
sångförening, hvilken bland annat äfven sjöng denna af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
