Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172!
kats af den finska nationalitetens egendomlighet och af den
finska naturen, ntt don sjelf till sitt nationallynne vida
afviker från svenskarne i Sverige och mycket mera närmar sig
det rent finska folket. Sådan framträder den svensk-finska
anden i flere af våra skalders sånger och Runeberg och
Topelius bära väl vittne härom på ott storartadt sätt. Namnet
„finné" var derföre det bästa, Alftan ville bovara åt sig och
ban ogillade derföre högoligen den „svckonianskau eller
„livländska färgen", hvilken fick sitt namn deraf att den
hufvudsakligen utmärkte den nyländska afdelningen, och ofta
npp-träddo ban mod ironins vapen eiuot dess bekännare. Ett
nära samband med Sverige och den vesterländsk^ kulturen
ansåg Alftan dock vara onndvikligen nödvändigt för vårt
lands framåtskridande, likasom ban i en ensidig finskt
natio-nel riktning endast såg en återgång till barbariet, ej
förgätande Tegnérs sats att „ blott barbariet var en gåug
fosterländskt." Mot den jungfonnomanska fraktionen kämpade han
derföre efter bästa förmåga, då ban for väl insåg de olyckor
och faror, det föreställningssätt, som hyllades af donna, kunde
medföra. Och Alftans förmåga härvidlag var icke ringa.
Sjelf var ban visserligen intagen af en djup sympati för allt
hvad ’svenskt hette, och han lät kanske stundom denna
förleda sig till oförsigtign öfverilningar, likasom hän
öfverhufvud vid disputer, vare sig med den ena eller andra
fraktionen, gerna gick for långt åt det motsatta hållet; mon sin
princip fasthöll lian dock alltid i hufvudsak. Språkfrågan
var och förblef ständigt den, som främst sysselsatte Alftans
sinne och med bela sin själ rörde ban sig deri. Den
vest-finska afdelningen hyllade äfvon öfverhufvud samma åsigter,
som dess ordförande, ohuru visserligon tidtals en opposition
fanns; numera torde äfven denna, en tid s. k. „vcstfinskn
farg," utmärka de fleste af dess medlemmar. Det var
synnerligen på de yngre studenterna, som Alftan utöfvade sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
