Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175!
högsta och renaste minne. — På svenska l>jöd oss tolfte Karl
att deltaga i dessa sagolika bragder, med hvilka han väckte
verldens häpnad. När tiderna en gång voro komna, då det
politiskt stora Sverige skullo sjunka nedom den blodtärgade
horizonten, då kunde dot aldrig ärofullare representeras, än af
denne konung. Allt det stora, det storuiando, det
vorldstrot-sando, som utmärkt Sveriges förgångna historie, gick igen
hos honom: ban var nordens siste viking. Vårt folk har
lidit mycket, måhända dock aldrig mer än undor tolfte Karl,
men oerhörda lidanden uppvägas i folkmedvetandet af
oför-gänglig ära och hans uiinue lefver älskadt i do finska
bygderna, älskadt såsom här."
„Den andliga morgonljusning, som tändes vid tredje
Gustafs tron, spred äfven sitt skimmer till Finlands fjerran
bygder; våra fäder gladdes deråt och „tjusarkonungens" minne
har genom dem älskadt gått i arf till sönenia."
„Ännu yngre minnen ha vi, gemeusamina, af sången
förevigade minnen. Bröder! Jag kommer från Stockholm — jag
bringar Eder en helsning från Döbelns graf!"
„Det första, som förenade det svenska och det finska
folket, var religionen. Det var liksom en hänvisning af
Allfader, „som styrer folkens öden," att dessa båda folk i
tiders tid med audens baud skulle hållas tillsamman. Denna
hänvisning hafva de aldrig svikit, skola de aldrig svika, tv
hvad Gud har förenat, kunna menniskor icko åtskilja."
1 sammanhang med den hänförelse Alfbin väckte i Lund,
står en liton anekdot, som är ganska betecknande för huru
allmänt hans rykte då genljöd öfver bela Sverige *). Då ban
nemligen under återresan från Lund några dagar dröjde i
Stockholm, företog han sig en af de vackra sommarqyällarna
*) Denna anekdot, sotn förf. äfven hört af As egen mun,
finnes införd i A. U. 1873 den 1 Dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
