Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■37
komliga brist pä finhet och lyx, som man möjligen kunde
vänta sig. Rundtomkring längs väggarne, nero pl golfvet,
funnos bäddar, der badgäster antingen beredde sig till
badet eller, insvepte i en mängd hvita bindlar, lilgo och njöto
af välbefinnandet efter detsamma och det rykande kaffet, som
bjöds omkring. Till höger fanns en upphöjning eller estrad
för badhusets egare, som öfvorvakado att allt gick
ordentligt till och tog emot betalningen af de bortgåendo gästerne;
bredvid honom satt klädesutdelaren som räckte åt hvaijc
ankommande det nödiga badlinnet. Till venster stod, på
det stenlagda golfvet, en enkel eldstad, der kaffet tillreddes.
Midt i rummet spelade en tarflig springbrunn. Vi
betraktades troligen som hedersgäster, ty vi fördes i ott litet
sidorum, för att göra badtoalett. Hela detta rum upptogs af
en enda stor bädd och en förnäm morisk man fanns der
före oss. Jag förvånades af den mängd djabadoli (västar),
som han klädde af sig, den ona mer lysande än den andra.
Vi utbytte våra europeiska kläder mot en badkostym af
lättare slag och ett par skor, men så tunga, att do ej ville
släppa oss framåt. Men framåt måste det gå och en
bad-tjenare visade oss vägen genom en trång, mörk och fuktig
gång, som vände än åt höger, fin åt vonster, än uppåt, än
nedåt, och lian öppnade den ena tunga, svarta dörren efter
den andra för oss. Vi voro nära att halka på det slippriga
golfvet, fukten hördes droppa i en hemsk, ojemn takt ned
ifrån tak och väggar, jag rysto, jag förestälde mig vara
på väg till skuggornas land i underjorden. Ändtligen
uppnådde vi ett stort, högt rum, der ön het luft strömmade
mot oss. Genom några små öppningar i taket inkom ett
sparsamt ljus, som knappt genomträngdo den dunstuppfylda
luften, men dock tillät oss att upptäcka en mängd nakna
gestalter, svarta, bruna och hvita, några oformligt feta, mon
de flesta magra, knotiga, krokiga och vanskapliga, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
