Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Åländska skärgården.
(Sommaren 1882.)
^Je Åländska öarna, belägna som de äro tiotal mil från
1 fasta landets kuster, bilda snart sagdt en liten verld
för sig. Deras natur är en annan, på engång yppigare
och hårdare, än den vårt öga möter i Finland. Det folk,
som bygger och bor på dessa öar, har sin egen prägel.
Det språk, som folkets läppar tala, är en dialekt af vårt
svenska modersmål.
Ålänningarne äro resligare till sin växt än den
finska allmogens män, medan qvinnorna äro yppigare,
öppnare till sitt sinnelag och försmå ej ett godt skämt, der
det så erbjuder sig.
Fiunen har en hård, karg natur att brottas med för
sitt lifs uppehälle, och natur och lefnadsförhållanden i
ett land påtrycka med nödvändighet sin prägel på dess
innevånare. Ålänningen deremot får sitt bröd lättare.
Han är icke jordbrukare alltigenom, han är lika mycket
affärsman, sjöman, fiskare och skytt.
Det åländska folket har så att säga dragit sig
tillbaka till sig sjelf. Det sköter sina åligganden med
förstånd, och bryr sig knappt 0111 hvad utom dess öar
tilldrager sig. Våra dyrbaraste intressen äro för detsamma
fremmande. Detta är icko så mycket att förundra sig
öfver, då man betänker de oblida öden dessa öboar haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
