- Project Runeberg -  Lännetär. Album, utgifvet af Vestfinnar / VII. /
92

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

någon rutten spantbit får nöja sig med att agera
trappsteg framför ingången. Öfver flera än en kojas dörr
prunka stolta namn i förgylda bokstäfver, sådana som
.Afrika", „Ernestyne", m. fl.

Men vi glömma utsigten från Flin t berge t. Holme
vid holme, klippa vid klippa ligga här gyttrade om
hvarandra, stundom resande sig upp till storartad höjd,
stundom låga och sköljda af de täcka, framsmygande sundens
blåklara vågor. En grå färgton frän do mossbelupna
bergen, som blir tröttande för ögat, hvilar öfver hela
Kökar. -Det är allt i grått", sade min förare träffande nog.
Dyster, egendomlig, storslagen är naturen, men dessa
eviga grå bergmassor, detta alltid blåa vatten, denna
ytterliga naturfattigdom, mot hvilken hvarje af kulturens
välsignelser strandar, kan ei underlåta att stämma sinnet
vemodigt. Det är en öken af granit med små oaser i
dälderna, mon små äro de och torftiga.

Från Flintberget styrde vi kosan till
giistgifvare-gården, för att om möjligt få något till lifs och
nattkvarter. Denna var en ringa boning. Förstuguqvisten
är då åtminstone oj inbjudande. Golfvet, som knakar
under stegen, har en färg midt emellan svart och lergrå.
Rikta vi våra blickar mot höjden, tillåter taket oss
beqvämt att göra astronomiska studier. Men det blir lif
å sparrarna ofvan våra hufvuden. Hönsmamma med en
bel skara småttingar tager sin aftonpromenad eller ärnar
begifva sig till hvila under ideligt ondskefullt kacklande
öfver att hafva blifvit störd i sina lofliga afsigter. Jag
betäcker fürsigtigtvis min hvita mössa med min näsduk
och vänder ansigtet 4 rak horisontal linie.

Tvenne dörrar på hvardera sidan leda till det inre
af huset. Ett sakta ljud förnimmes bakom den ena.
Jag öppnar den försigtigt — ett mindre hvitt kräk ru-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:47:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lannetar/7/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free