Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—«• 154 -ü-
Takku och tillhörde en urgammal finsk slägt, som redan
i århundraden hade forsett landet med präster och
tjenstemän samt från led till led innehaft Takkula rusthåll
i nämda socken. Dessas son var den namnkunnige
fältprästen Nils Idman (1G80—1750), som under den stora
ofreden jämte sin maka, Kristina Procopaea, följde armén
öfver till Sverige. Der föddes den 24 nov. 1711) i
Ost-hamra by i Upland hans förste son Nils. I Sverige
dröjde familjen till fredsslutet 1721, dä fadren fur sina
förtjenster erhöll Hvittis pastorat.
Förberedd genom enskild undervisning, inskrefs Nils
Idman i februari 1729 blott tolfårig såsom student vid
Åbo akademi och upptogs den 18 i samma månad i
sata-kundensiska nationen. Han nyttjade med flit och
omtanke såväl allmän som enskild undervisning i
.hvarjehanda dels teologiska och filosofiska lärdomsdelar" af
professorerne Bergius (teol.), Haartman (log. och metaf.),
Björklund (ling. och från 1734 teol.), Sc-arin (hist. och
moral) samt Hassel (vältal.). Derjämte intresserade han
sig Ulligt för naturvetenskaperne, isynnerhet medicinen,
som då föredrogs af prof. Spöring, och endast fadrens
uttryckliga forbud afhöll honom från att helt egna sig
åt. den samma.
Vid denna tid begynte den wolffianska filosofin,
isynnerhet genom d. v. adjunkten Joh. Welins enskilda
toreläsningar, blifva känd vid akademin. En af dennes trägnaste
lärjungar var den unge Idman. Men den tillgifvenhet
han visade för den nya „kätterskaa filosolin, af hvilken
ban mäktigt anslagits, betraktades såsom någonting högst
klandervärdt. Derjämte vaknade hos honom åtskilliga
tvifvel beträffande den traditionella teologin, hvilka han
var nog uppriktig att icke dölja. Följden var, att ban
ådrog sig flere ledsamheter med biskop Fahlenius och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
