Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Absorption av Y. G-n. - Acacia, se Akasia - Acceptant, se Bankräkning - Accessoriska näringsämnen, se Näringsämne - Acer, se Lönn - Acetonämi av N. L. - Acetylen av O. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sandjord och därmed också en betydligt större
adsorptionsförmåga.
Icke allenast joner adsorberas av en jord utan även
exempelvis vattenmolekyler. Sålunda omger sig varje
jordpartikel med ett fast bundet vattenhölje. Genom
att bestämma den i höljet ingående vattenmängden,
s. k. hygroskopicitetsbestämning, har man fått ett om
än osäkert mått på partikelytan och därmed också
på jordens finleksgrad. (Se Jordanalys.)
Adsorptionsförmågan hos vissa andra ämnen har
praktiskt utnyttjats för ett flertal ändamål även
inom lantbruket. Sålunda bygger t. ex. principerna
för vattenrening till stor del på adsorptions- och
basutbytesföreteelser. — Såsom
fuktighetsadsorbe-rande medel använder man torvströ och halm (se
Strömedel och Torvströtillverkning). Y. G-n.
Acacia, se Akasia.
Acceptant, se Bankräkning.
Accessoriska näringsämnen, se Näringsämne.
Acer, se Lönn.
Acetonämi eller småbrukaresjuka är en i regel
godartad ämnesomsättningsrubbning hos nötkreatur,
vilken huvudsakligen angriper korna under den första
delen av laktationsperioden. Denna rubbning i
ämnesomsättningen kännetecknas av en stegrad
förbränning av kroppens fett och äggvita, varvid s. k.
acetonämnen bildas, vilka avgå med det sjuka djurets urin,
mjölk och utandningsluft. Under vissa omständigheter
kan sjukdomen även uppträda hos högdräktiga eller
nykalvade kor, om dessa drabbas av någon sjukdom,
som medför, att näringsupptagandet förhindras. Så
uppträder t. ex. ofta en sekundär acetonämi, när
högdräktiga kor angripas av
mag-mellangärdsinflam-mation. — Sitt namn »småbrukaresjuka» har
sjukdomen fått, därför att man mest påträffar den i små
besättningar, där utfodringen stundom blir ensidig.
Sjukdomen uppträder så gott som uteslutande under
stallfodringsperioden. Mestadels kommer den 8 dagar
till 3 veckor efter kalvningen, och sedan kon
tillfrisknat, återkommer den i regel ej under samma
lakta-tionsperiod. Det är framför allt goda mjölkkor, som
angripas, och man ser ofta, att sådana djur kunna få
sjukdomen år efter år eller att de ena året sjukna i
acetonämi och nästa år i förlossningslamhet o. s. v.
Sjukdomens orsak är ännu ej fullt klarlagd. Så
gott som säkert är emellertid, att den huvudsakligen
är att söka däri, att den tillförda näringen ej är rätt
sammansatt i förhållande till vad kon avger med
mjölken, sedan hon kommit upp i full mjölkning
närmaste tiden efter kalvningen. I de flesta fall torde
fodret ej hålla tillräcklig mängd lätt resorberbara
kolhydrater, eller ock saknar organismen — närmast
då levern — förmåga att tillgodogöra sig de med
fodret upptagna kolhydraterna. Brist i fodret på
B-vitamin synes även kunna utgöra ett bidragande
moment vid uppkomsten av A.
Vad symtomen angår, är att märka, att
sjukdomen börjar så småningom. Kon ratar först
kraft-fodret; vill sedan ej heller ha hö. Växlar man med olika
sorters hö, kan kon dock fortsätta äta några dagar.
Längst fortsätter hon att äta rotfrukter, men så
småningom slutar hon även härmed. Stundom ser
man, att foderlusten blir pervers, och att kon bara
vill äta förorenad ströhalm o. dyl. Avföringen blir
sparsam, skivig och slemmig å ytan. Kon magrar
hastigt av. Påfallande är, att kon länge fortfar att
mjölka tämligen mycket, ehuru hon upptar ytterst
lite foder. Kon ser i detta stadium ej direkt sjuk ut
men är mycket slö och sömnig. I en liten ladugård
kan man genast känna söt, fadd, »fruktliknande»
lukt av aceton. Denna lukt kännes även tydligt från
utandningsluften och mjölken.
Sjukdomens förlopp är i regel godartat, och de
flesta djur tillfriskna, sedan de fått stå och svälta viss
tid. I vissa fall kan dock nervösa symtom med
krampanfall inträffa och döden kan då följa relativt hastigt.
Om djuret ej blir föremål för behandling, får man
räkna med att det magrar starkt och blir stående en
lång tid utan att lämna någon mjölk. Den
förebyggande behandlingen bör gå ut på att ordna så, att
kor, som bruka få sjukdomen, närmaste tiden före
kalvningen och närmaste månaderna efter densamma
erhålla lättsmälta kolhydrater, t. ex. rotfrukter och
melass. I vissa fall torde även vitamin B
(bryggerijäst) ha förebyggande verkan. För djur, som insjukna
mot slutet av stallfodringsperioden, har betesgång
visat sig synnerligen välgörande. Verksam medicinsk
behandling finnes, framför allt
glykos-insulininjektioner. Välgörande är även att sätta juvret ur funktion,
t. ex. genom luftinpumpning. N. L.
Acetylen är ett omättat kolväte av kemiska
sammansättningen C2H2. A. är en gas, obetydligt lättare än
luft, som om den utströmmar ur en smal öppning
under lämpligt tryck på grund av sin höga kolhalt
brinner med starkt lysande låga och därför fått
vidsträckt användning till upplysningsändamål, t. ex. till
strålkastare, fyrar, lysbojar. A. finner vidare
användning inom den kemiska industrien, då man därav kan
framställa etylen och alkohol, samt vid autogen
svetsning. På senare tid har man också sökt
använda A. som drivmedel till motorer. A. framställes
ur kalciumkarbid genom dess sönderdelning med
vatten. Karbiden erhålles i sin tur genom glödgning
av kalk och kol i elektrisk ugn. På grund av
förorenande svavel- och fosforföreningar har teknisk
A. en obehaglig lukt, medan kemiskt ren A.-gas är
luktlös. A. finnes även i handeln i stålflaskor, löst i
aceton. O. S-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
