Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amider ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amider
Ammoniak
Amider, se Foderanalys.
Aminoföreningar eller Aminer äro de enklast
sammansatta av de organiska (kolhaltiga) kväveföreningarna.
De kännetecknas därav, att de innehålla kväve bundet
på liknande sätt som i ammoniak (NH,), varvid dock
en, två eller alla tre av ammoniakens väteatomer
blivit ersatta av någon organisk radikal eller
atomgrupp. Allt efter antalet i ammoniak ingående
väteatomer, som sålunda ersatts av kolhaltiga
atomgrupper, skiljer man mellan primära, sekundära och
tertiära A., vilkas enklaste representanter äro
följande:
Metyl-amin (primär amin) CH3-NH2
Di-metyl-amin (sekundär amin) (CH3)2-NH
Tri-metyl-amin (tertiär amin) (CH3)3-N.
Den envärda atomkombinationen —NH, kallas
allmänt, då den ingår i organiska föreningar, primär
amingrupp eller kort och gott amingrupp.
De enklaste A. äro i rent tillstånd gaser, vilka i
hög grad likna ammoniak och tidigare ofta
förväxlades med denna gas. De äro som ammoniaken
lättlösliga i vatten och meddela vattnet basisk el.
alkalisk reaktion, neutralisera syror under bildning av
aminsalter och besitta därmed alla för baser väsentliga
egenskaper.
Enkla A. ingå ej i någon större myckenhet i de
levande varelserna, men de uppkomma ganska lätt
vid sönderdelning av en hel rad aminosyror (jfr
nedan), i synnerhet vid äggviteämnenas förruttnelse.
Åtskilliga aminosyror ge därvid upphov till ytterst
farliga förruttnelseprodukter, av vilka de flesta äro A.
Sålunda bildas den ytterst giftiga A. histamin ur
aminosyran histidin, tyramin ur tyrosin etc., därest
förruttnelsebakterier få inverka på äggviteämnen,
innehållande dessa aminosyror.
Aminosyror äro ett antal för den organiska kemien
mycket karakteristiska föreningar, vilka samtidigt
äro både baser och syror. Deras basiska egenskaper
bero på förekomsten av amingrupper, medan de sura
egenskaperna äro lokaliserade till karboxylgruppen
(—COOH, jfr Karbonsyror). Aminosyrorna, som äro
äggviteämnenas byggnadsstenar, ha därigenom en
utomordentligt framträdande betydelse i djurens och
växternas kemi och äro av stor vikt i människans
näring. För att föda och foder skall vara tillräckligt
allsidigt sammansatt, erfordras t. ex. att åtskilliga s. k.
organviktiga eller indispensabla aminosyror, vilka
djurorganismen ej själv kan uppbygga ur andra
aminosyror, ingå i födans äggviteämnen i tillräcklig
mängd. Brist på någon av de indispensabla
aminosyrorna leder till bristsjukdom eller hämmad
utveckling, även om näringen är aldrig så rik på äggvita.
Äggvita, innehållande samtliga indispensabla amino-
syror i tillräcklig mängd, benämnes fullständig äggvita,
medan ofullständig äggvita är sådan, som ej är
tillräcklig som äggvitekälla utan tillskott av andra
äggviteämnen eller av de indispensabla aminosyror, som
fattas i dess byggnad (jfr Äggviteämnen).
Några av de viktigaste aminosyrorna äro följande:
Glykokoll (aminoättiksyra, CH2 (NH2)-COOH), Alanin
(aminopropionsyra, CH3-CH2 (NH2)-COOH), Leucin
(Aminokapronsyra, finnes i tre varianter), Lysin
(di-aminokapronsyra), Asparaginsyra
(aminobernstens-syra, COOH-CH (NH2)-CH2-COOH2), Asparagin
lAspa-raginsyrans sura amid, COOH-CH (NH2)-CH2-CONH2)
och Glutamin (glutaminsyrans amid), Cystin
(svavel-haltig, di-sulfido-amino-propionsyra), Fenylalanin (med
benzolring, C6H6-CH2 (NH2)-COOH), Tyrosin
(oxi-feny-lalanin, närbesläktad med den föregående), Prolin (med
ringformig, kvävehaltig pyrrolring), Tryptofan
(indol-Alanin, besläktad med färgämnet indigo), Histidin
(imidazol-alanin, innehållande tre kväveatomer),
Argi-nin (amino-guanidino-valeriansyra med fyra
kväveatomer).
Amider ha en från A. något avvikande
sammansättning, med NH2-grupper vid kolatom, som
samtidigt binder syre, eller NH-grupp (imidgrupp) på
samma sätt förenad med kol. Till amiderna höra
urinämne (kolsyrans amid, karbamid, CO-(NH2)2) och
några andra kvävehaltiga utsöndringsprodukter. Inom
fodermedelsanalysen betecknar man som amider
samtliga kväveföreningar, som äro lättlösligare än
äggvita, varvid även aminosyrorna, ehuru med orätt,
hänföras därtill. Ett par av aminosyrorna (ss.
asparagin) äro samtidigt amider och aminosyror. Såsom en
särskild grupp av A. kunna betraktas de aromatiska
A., oftast framställda ur stenkolstjära (se Tjära).
Hit hör bl. a. anilin (C,HS-NH„ »anilinolja»), toluidin
(metylanilin) m. fi., vilka äro viktiga utgångsmaterial
dels för framställning av syntetiska färgämnen, dels
inom läkemedelsindustrien (antifebrin, fenacetin m. fi.
ämnen). Se även Ammoniakbaser och Äggviteämnen.
O. S-g.
Aminosyra, se Aminoföreningar och Näringsämne.
Ammoniak är en förening av kväve och väte, kemisk
formel NH3, som vid vanlig temperatur är en gas;
den är ytterst lättlöslig i vatten (kaustik A. eller
endast A.). A. har basiska egenskaper och bildar med
syror salter (ammoniumsalter), de flesta lättlösliga i
vatten och liknande kaliumsalterna.
A. bildas i naturen vid kvävehaltiga ämnens
sönderfall genom mikro-organismer (se Kväve) och
förekommer därför, om än i ytterst liten
koncentration, i luft, vatten och jord. A. anrikas aldrig i naturen,
då den lätt åter upptages av växterna antingen direkt
eller efter omvandling till nitrat. Vid torrdestillation
av stenkol för gas- och koksframställning bildas A.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
