Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andelsförening ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andelsförening
Andning
produktion. — Fruktodlarföreningar ha i något större
omfattning bildats under de senaste 10 åren. Under
1938 och 1939 ha de varit föremål för en större
omorganisation, huvudsakligen utgående på att bereda
tillfälle för handelsträdgårdsmästarna att ansluta sig
såsom medlemmar (se Föreningsrörelse).
Skogsägarföreningar, A. för gemensam försäljning av
skogsprodukter. Medlem är i regel skyldig att leverera
hela sin för försäljning avsedda avverkning av vissa
angivna sortiment (se Föreningsrörelse).
Lagrings-, lagerhus-, spannmåls- och
spannmåls-sorteringsförening, A. för torkning, lagring och
försäljning av medlemmarnas spannmål. Medlem är i
flertalet föreningar skyldig att leverera hela den för
försäljning avsedda kvantiteten vete och råg. — De flesta
spannmålsförsäljningsföreningarna ha bildats under de
senaste 10 åren, sedan möjligheten att erhålla lån ur
statens spannmålslagerhusfond tillkommit.
Om övriga A. se under resp. namn samt under
Föreningsrörelse. G. Y-n.
Andelsmejeri, se Andelsförening och Föreningsrörelse.
Andelsrörelse, se Andelsförening och Föreningsrörelse.
Andelsslakterilöreningar, se Andelsförening och
Föreningsrörelse.
Andning. 1. Växter. A. är den i cellerna försiggående
oxidationen av organiska ämnen under upptagande av
syrgas ur luften, avgivande av kolsyra och frigörande av
energi. Uppandningen av socker kan uttryckas med formeln:
C6H1206 + 602 = 6C02 + 6H20 + 674 Kal. A. äger
rum i varje levande cell men är starkast i unga, växande
organ med plasmafyllda celler och livlig
ämnesomsättning; den är svagare i utvuxna organ såsom äldre
stammar men fortsätter även i delar, i vilka till synes ingen
livsverksamhet äger rum, t. ex. frön och andra
övervintrande, vilande organ. Helt upphör den först, då
växtdelarna äro fullständigt uttorkade. A. kan påvisas
genom gasutbytet med luften samt genom
energiutvecklingen, som helt eller delvis yttrar sig som en
temperaturstegring. Särskilt blommor kunna genom A.
antaga flera grader högre temp. än omgivningen. Som
A.-material tjänar i första hand socker. Med A.-kvoten
menas förhållandet mellan mängden avgiven kolsyra
och upptagen syrgas. Vid socker-andning svarar enl.
ovanstående formel mot varje volym upptagen syrgas
samma mängd avgiven kolsyra, A.-kvoten är = 1. I
gröna växtdelar äger A. rum jämsides med
kolsyreassimilationen, genom vilken kolhydrat nybildas. Vid
tillräcklig belysning (under dagen) överväger
assimilationen över A. och växtens kolhydratförråd ökar;
vid svag belysning (under natten) överväger A., vilket
innebär, att växten förlorar organiskt material. —- A:s
styrka bestämmes av tillgången på A.-material,
cellens vattenhalt och temperaturen. Med ökad
vattenhalt stegras A., för ogrodda korn har man t. ex. funnit
att en ökning av vattenhalten från 10 till 33 % ökar
A. mer än 5 000 ggr. Fuktigt lagrat utsäde andas
således intensivt, och genom att A. höjer temp.,
påskyndar den sig själv, varför utsädet lätt förstöres. Vid
ytterligare ökad vattenhalt stiger A. betydligt
långsammare. Med stigande temp. stiger A. hastigt, 10°
temp.-ökning ger 2—3 dubblad A. — Genom A. förlorar
växten alltid kolhydrat men gör i stället en vinst genom
den frigjorda energien, vilken utnyttjas för de
processer i växten, som ej kunna förlöpa utan
energiförbrukning, t. ex. bildandet av äggviteämnen, upptagning
av näringssalter, ämnestransport, plasmaströmning.
A. kan liknas vid den motor, som håller cellens hela
maskineri i gång. — Den vid rötternas A. bildade
kolsyran avgives till marklösningen och bidrager till att
reglera dennas reaktion. Avvikande A.-former. Hos
fetbladsväxter bildas under natten ej kolsyra utan
organiska syror (äppelsyra, citronsyra), andningskvoten
blir således = 0; under dagen uppandas syrorna
fullständigt till kolsyra och vatten, och kolsyran användes
vid assimilationen. På så sätt hushållar växten med det
organiska materialet och inskränker sitt gasutbyte
med ytterluften till ett minimum. I växtdelar med
otillräcklig syrgastillgång, dåligt luftade rötter, frön
som gro i för fuktigt substrat o. dyl., ersättes den
normala A. med intramolekylär A., vid vilken kolhydrat
nedbrytas utan syrgasförbrukning och med mindre
kolsyreproduktion än normalt under bildning av
alkohol. A.-kvoten stiger därvid över 1. Dylik A. är till sin
natur nära besläktad med jästs vamparnas
alkoholjäsning*. Energivinsten är vid denna A.-form ganska
liten, och det är tvivelaktigt, om den i längden kan
ersätta den normala. — Syrgasens löslighet i vatten är
mycket låg, och vattenväxter lida därför lätt av
syrgasbrist; en vanlig inrättning hos sådana är därför
luftkamrar i stam eller blad, där den under dagen vid
assimilationen bildade syrgasen lagras och under
natten utnyttjas för A:s underhållande. — Vid groning
av fettrika frön överföras fetterna så småningom i
kolhydrat; innan detta skett användas fetterna som
A.-material. Då de äro syrgasfattigare än kolhydrat,
fordra de större syrgasupptagning och A.-kvoten blir
mindre än 1. H. B-m.
2. Djur. Till grund för den i livsprocesserna ingående
energiutvecklingen ligga hos de flesta — och i varje
fall hos alla högre utvecklade — djur sådana
omsättningar av näringsämnen, som kunna karakteriseras
som förbrännings-(oxidations-)processer. För att dessa
skola kunna komma till stånd och fortgå, fordras
ständig tillförsel av syrgas till cellerna i kroppens vävnader
och bortförande därifrån av den som gasformig
slutprodukt bildade koldioxiden (kolsyran). Detta sker
genom gasutbyte mellan djurkroppen och det
omgivande mediet, d. v. s. den atmosfäriska luften (eller
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
