Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Avelsdjur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Avelsdjur -
En avkommebedömning av hondjuren är naturligtvis
även värdefull, men hos nötkreatur och häst äro
avkommegrupperna från hondjuren så små, att denna
bedömning i allmänhet icke lämnar säkrare resultat
än antavlebedömningen. Inom svin- och hönsaveln
bör den däremot med utsikt till framgång kunna
genomföras.
Avkommebedömningen kan göras beträffande vilka
egenskaper som helst, exteriöra eller
produktionsegenskaper. Utan tvivel ha lantbrukarna alltid fäst
ett visst avseende vid beskaffenheten av den avkomma,
som de erhöllo efter olika handjur. Det har varit lätt
att granska avkommans färg, storlek och
kroppsform samt att bilda sig en viss uppfattning om
handjurets nedärvningsförmåga i dessa avseenden, men
att bedöma produktionsegenskaperna har varit svårare.
Särskilt ifråga om små avkommegrupper från ett
utvalt hondjursmaterial är det nödvändigt att taga
hänsyn ej endast till avkomlingarna utan även till
deras mödrar. Därvid måste man dock tillse, att
mödrarnas och döttrarnas produktionsresultat äro
fullt jämförbara, d. v. s. att de åstadkommits under
lika yttre betingelser, ty annars kan man komma till
fullständigt missvisande resultat.
Då man bedömt tjurar med avseende på deras
inflytande på döttrarnas mjölkavkastning och
fetthalt, har man beräknat s. k. tjurindex, vilka avsett
att ge ett uttryck för tjurens anlagstyp för
ifrågavarande egenskap. Man har därvid antingen tagit
hänsyn endast till döttrarnas avkastning och låtit
deras medeltal utgöra fädernas index, eller också har
man beräknat ett index på grundval av både
döttrarnas och mödrarnas produktionssiffror. För S. H.
B.-tjuren 189 Igelsta-Hero är exempelvis en
avkommebedömning utförd på grundval av 54 döttrar, vilka
lämnat en medelavkastning på 4 006 kg. mjölk med
4,31 % fett och 173 kg. smörfett. Mödrarna till dessa
döttrar hade lämnat en motsvarande avkastning på
3 752 kg. mjölk med 4,09 % fett och 154 kg.
smörfett. Under förutsättning att man kan utgå ifrån att
mödrar och döttrar lämnat sin produktion under
samma utfodringsförhållanden kan det alltså
konstateras, att tjuren höjt döttrarnas avkastning i
jämförelse med mödrarnas. Om avkastningsanlagen
nedärvas intermediärt, skulle tjurens anlagstyp för
smör-fettavkastning ligga vid 191,7 kg och för mjölkens
fetthalt vid 4,53 %. Vid uträkningen av dessa siffror
har tillämpats formeln T = 2 D—M, där T betecknar
tjurens index, D döttrarnas och M mödrarnas
medeltal. Om hänsyn tages endast till döttrarnas
medeltal, blir tjurens index för smörfett 173 kg och för
mjölkens fetthalt 4,31 %. För att en tjur skall kunna
avkommebedömas, bör man ha allra minst 6 och helst
minst 10 döttrar med normala laktationsperioder.
- Avelsförening
På liknande sätt kan man avkommebedöma hingstar,
fargaltar, baggar, tuppar för olika egenskaper med
eller utan hänsynstagande till avkommans mödrar.
Avkommebedömningen av handjur bör kunna ge
betydligt säkrare upplysningar om anlagstypen för
produktionsegenskaperna, än fallet är med hondjurens
egen avkastning. Därför äro dessa
avkommebedömningar av mycket större betydelse för avelsarbetet, och
det kan betvivlas, huruvida några större framsteg
ifråga om en ärftligt betingad förbättring av
husdjurens ekonomiskt viktiga egenskaper äro möjliga
utan systematiskt genomförda sådana bedömningar.
Om man genom avkommebedömning konstaterat,
att ett visst A. burit på dåliga anlag, bör djuret slås
ut snarast möjligt. Handjur, som inverkat
fördelaktigt på avkomman och förbättrat denna i
jämförelse med mödrarna, böra däremot framgent
utnyttjas i aveln i största möjliga utsträckning. De ärftliga
anlagen (men ej egenskaperna) äro oberoende av
djurens ålder. I. J-n.
Avelsdjursauktion. Flertalet avelsföreningar för svenska
husdjursraser av hästar, nötkreatur, får och svin
anordna årligen auktioner för försäljning av
avelsdjur, i främsta rummet handjur. Handjuren bedömas
vanligen före auktionen av en särskild nämnd och
bedömningsresultatet meddelas till ledning för event.
spekulanter. Vid tjurauktioner sker även
veterinär-besiktning av djuren i avsikt att kontrollera deras
avelsduglighet och hälsotillstånd. Även auktioner, som
anordnas av enskilda djuruppfödare, varvid
stamboks-förda eller stamboksberättigade djur saluföras, kallas
vanligen A. Vid sådana A. sker dock ingen officiell
bedömning av djuren. I. J-n.
Avelsförening. Sammanslutningar för befrämjandet
av husdjursaveln började bildas under 1800-talets
sista decennier och ha sedermera ständigt ökat i antal
och anslutning. För de mindre husdjuren finnas
föreningar, som arbeta för utvecklingen i hela landet
av aveln med ett visst djurslag, t. ex. Svenska
Svin-avelsföreningen, Svenska Fåravelsföreningen, Sveriges
Kaninavelsföreningars Riksförbund samt Sveriges
Pälsdjursuppfödares Riksförbund, och för de större
husdjuren finnas föreningar för de olika raserna:
A. för Svenska Ardennerhästen, Föreningen för
Nordsvenska hästen, Skånes Stuteriboksstyrelse, A. för
svenska varmblodiga hästen, Svenska travsportens
centralförbund, Jockeyklubben, A. för svensk
låglandsboskap, A. för svensk röd och vit boskap och A.
för svensk kullig boskap. Dessutom finnas ett stort
antal lokala avelsföreningar (hästavels- eller
hingstföreningar samt tjur-, gält- och baggföreningar), vilka
ha till uppgift att för brukare av mindre och
medelstora gårdar möjliggöra hållandet av goda handjur.
Se f. ö. resp. djurslag. I. J-n.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
