Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barrlöss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Barrlöss
Barrträd
Barrlöss (Chermesidae) äro små, med bladlöss
besläktade insekter, som uteslutande förekomma på barrträd.
En av de vanligaste arterna är större
granbarrlusen (Sacciphantes abietis L.), vilken på den
vanliga granen åtstadkommer kottelika gallbildningar på
skotten. Dessa uppkomma därigenom, att närsittande
Barrlöss. Kottbildning förorsakad av barrlöss.
barr svälla vid basen, varvid dock mellanrum lämnas,
så att den färdiga gallbildningen blir mångrummig.
I rummen leva lössen. När avkomman får vingar,
torkar kotten, varvid tvärställda springor bildas så
att lössen kunna slippa ut. Andra generationer
uppehålla sig fritt på skottens bark eller utvandra till
lärkträden, å vilkas barr man finner de med vitt vax
klädda honorna. Då kottarna torka, dödas ofta skotten
eller också bliva dessa krokiga. Skadegörelsen blir ofta
svår å unga granar i häckar. Kottarna böra avklippas
och förstöras, innan de torka och släppa ut sitt innehåll.
A. T.
Barrskog, se Barrträd och Skogstyper.
Barrskogsregionen. Ur skogsgeografisk synpunkt
indelar man vårt land i bokskogs-, barrskogs- och
björkskogs- samt fjällregionen. B. är den ojämförligt största
och når i söder till yttre delarna av Bohuslän och
Hallland, norra Skåne, kustlandet i Blekinge, södra Öland
samt södra Gotland. Norrut möter den
björkskogsregionen på fjällsluttningarna på höjder, varierande
mellan 700 m ö. h. i södra Norrland och 300—400
m ö. h. i övre Lappland. Genom en gräns, motsvarande
ekens nordgräns, löpande från Dalälvens nedre lopp
till norra kanten av Vänern, skiljer man på södra
och norra B. Den södra kännetecknas av rikare
trädflora med förekomst, utom av tall och gran, även av
de s. k. ädla lövträden (ek, bok, ask, alm, lind, lönn)
samt klibbal. De typiska lövträden i norra B. äro
glasbjörk, asp och gråal. R. L-k.
Barrskogsregioner. De växtgeografiska regionerna i
Sverige.
Barrträd (Coniferae), en relativt artfattig trädklass
med något mer än 350 kända arter. De ha bladen
utbildade till små, styva, stickande barr. Dessa äro
i regel fleråriga. B. äro vanligen sambyggare med
enkönade blommor, äro nakenfröiga och deras
frömjöl sprides med vinden. Honblommorna utvecklas
till kottar. Veden är mera enkelt byggd än hos
lövträden. Den består utom av märgstrålar av ett slags
celler, trakeider. Den under vegetationstidens första
del bildade veden, vårveden, som är lösare (tunnare
cellväggar) än höstveden, utgör den större vedmängden
och den blir även relativt större ju större tillväxten är.
Ved med stora årsringar (frodvuxet virke) är därför
lösare än senvuxet. Hos lövträd råder motsatt förhållande
rum, vid större tillväxt blir den fasta kärlfattigare
höstveden rikligare företrädd och lövträdsveden därför
fastare vid snabb växt. B:s ved kännetecknas av
rikedom på harts jämte andra s. k. inkrusterande ämnen.
Dessa giva veden motståndskraft mot röta och äro
Norra iarivåt^r^rmen
1 } ÄAsio;wtqimfn
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
