Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bevattning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bevattning -
Bevattning har sedan urminnes tider använts i länder
med en för rationell växtodling otillräcklig nederbörd.
Sålunda torde B. ha varit ett oundgängligt livsvillkor
för ett flertal av de gamla kulturfolken såsom assyrierna,
egyptierna, kineserna, perserna och aztekerna. Den
använda tekniken för B. kom hos dessa folk ofta till
en hög utveckling.
I våra dagar spelar B. en oerhört viktig roll för
mänsklighetens livsmedelsförsörjning, betydligt
viktigare än man med utgångspunkt från svenska
förhållanden till en början är böjd att tro. Sålunda är
exempelvis Kinas jordbruk med sin nuvarande
utformning helt beroende av konstbevattning och även
i Japan bevattnas stora arealer. Hela Egyptens existens
är helt beroende av bevattningarna från Nilen. I
Brittiska Indien konstbevattnas 182 000 km2, d. v. s. en
areal 5 ggr större än Sveriges åkerareal. Javas
jordbruk är helt beroende av B. Så är även förhållandet
på stora områden i det inre Asien. Även Amerika har
stora arealer bevattnade. Sålunda torde omkring
80 000 km2 (Sveriges dubbla åkerareal) vara bevattnade
enbart i Förenta Staterna.
Jämfört med dessa förhållanden är B. i Europa,
enkannerligen i dess nordligare delar, endast av
obetydlig omfattning. Dock har B. även här betydelse,
exempelvis i Spanien, Tyskland och Holland.
De skandinaviska länderna ha ett övervägande
fuktigt klimat, vilket gjort att åtgärder för det
skadliga överskottsvattnets borttagande (torrläggning)
kommit att spela en ojämförligt viktigare roll än
tillförande av vatten. Dock har B. även här kommit
till användning inom områden med extremt
neder-bördsfattig vegetationsperiod, exempelvis
Gudbrands-dalen i Norge, där växtodling utan tillförande av
vatten skulle bli synnerligen extensiv.
Även om man i Sverige har ett högt årsmedeltal
för nederbörden, kan en ogynnsam fördelning under
året ge upphov till skador på växtligheten genom torka.
Särskilt vanligt är i dessa trakter, att månaderna maj
och juni äro nederbördsfattiga; s. k. försommartorka
förefinnes. Det är ej tvivel underkastat, att man
genom lämplig B. skulle kunna motverka skadorna
därav och således avsevärt höja medelskördarna.
Om emellertid införandet av B. i större skala skulle
vara lönande torde ännu vara för tidigt att yttra
sig om.
De metoder, som mest komma till användning vid
B., kunna lämpligen indelas i två huvudgrupper,
nämligen dämning och översilning å ena sidan och
besprutning å andra sidan.
Dämning går, som namnet anger, så till att vattnet
uppdämmes en viss tid på det område, som skall
bevattnas. Uppdämningen kan ske enbart i dikena,
varigenom endast en högre grundvattenyta upp-
- Bi
kommer på åkrarna, indämning, eller också kan
uppdämningen vara så stark, att vattnet en viss tid stiger
över markytan, överdämning. Dämningen är den
enklaste och äldsta av bevattningsmetoderna.
Principen för översilning är att vattnet får i ett
tunt lager sila över den mark, som skall bevattnas.
Detta förutsätter ett relativt starkt fall hos
markytan, minst 20: 1 000. Har marken ett naturligt
sådant fall, anordnas en s. k. hängbyggnad. Den
karakteriseras av att vattnet genom s. k.
fördelningsrännor ledes ut på fältet till nästan vågräta s. k.
vattningsrännor, från vilka det får sila ut över marken
och rinna längs denna, tills närmast lägre belägna
ränna uppnås. Här samlas det och fördelas på nytt
över närmast lägre markområde etc. Är marken
mera plan, måste s. k. ryggbyggnad anordnas. Därvid
planeras jorden så, att ett antal parallella åsar, s. k.
ryggar erhålles. På krönet av varje ås lägges en ränna,
från vilken vattnet får sila ut åt bägge sidor över
marken. I fördjupningarna mellan åsarna finnas
uppsamlingsrännor, genom vilka överskottsvattnet
bortledes.
Översilning kräver, att markytan är väl bunden
av en utvecklad vegetation, ty annars uppträder
lätt erosionsskador vid vattnets strömning, varvid
rännilar uppstå och vattnet ej fördelas. Översilning
användes därför vanligen för B. av permanenta vallar.
Besprutning är en metod, som först under senare
tid i samband med den allmänna utvecklingen inom
maskintekniken kommit till användning. Det är främst
genom tyska insatser, som besprutningstekniken nått
den standard den nu har. Vid moderna
besprutnings-anläggningar är metodiken den, att vattnet från en
pumpanläggning genom flyttbara rör utledes på fältet
till där uppställda regnspridare och där genom dessa
fördelas över fältet. Rören tillverkas av tunnväggigt
stål eller av någon lättmetall, för att flyttningarna
skola gå lätt. Som kopplingsanordningar fungera
patenterade snabbkopplingar med gummipackning.
Spridarens räckvidd ha undan för undan ökats, vilket
medför, att antalet flyttningar blir mindre och därmed
också arbetsbehovet. En modern spridare har en
verkningsradie av 50—-100 meter.
Såsom en tredje grupp av
bevattningsanläggnings-typer kan den underjordiska B. nämnas. Härvid
inledes vattnet under tryck i ett dräneringssystem och
får härifrån fördela sig i jorden.
Utomlands har under senare år ett slags B. även
för gödslingsändamål kommit till användning. Därvid
användes kloakvattnet från större samhällen och
städer. Metoden prövas även i Sverige. Y. G-n.
Bevillningskrona, se Beskattning och Kommunalskatt.
Bevätningsvärmc, jords, se Jordanalys och Jord.
Bl, se Biskötsel.
94
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
