Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiskt värde ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Biologisk värde
Biskötsel
Biologiskt värde, se Äggviteämnen.
Biometri, sammanfattande beteckning för matematisk
statistisk analys av biologiska problem, särskilt
enligt de metoder, som utarbetats av Karl Pearson
och andra vid Galton-laboratoriet i London.
Tidigare ha biologer ställt sig mycket kritiska till den
biometriska forskningsriktningen. På senare tid har
emellertid statistiska metoder fått allt mera
vidsträckt användning och motståndet mot
användandet av sådana metoder har så gott som
försvunnit. Jfr Variationsstatistik och försöksmatematik.
G. Dbg.
Biotit, se Glimmer.
Bipest, se Binas sjukdomar.
Biraser, se Biskötsel.
Birot, se Rot.
Bisamråtta, se Pälsdjursavel.
Bisköldkörtlar, se Endokrina körtlar.
Biskötsel, den urgamla näringsgren, som omfattar
binas skötande och tillvaratagande av deras produkter,
honung och vax. B. bedrevs förr i tiden i urholkade
trädstammar, s. k. bistockar. De voro antingen av
stående eller liggande typ. De liggande typerna hade ofta
en skjutbar lucka i ena änden, varigenom samhällets
utrymme kunde minskas eller ökas allt efter behov.
Vid början av 1700-talet kommo bikuporna i bruk.
Biskötsel. Fig. 1. Halmkupa. Al. Lundgrens modell.
Då de tillverkades av halm, benämndes de också
halmkupor. De äro ännu i bruk. Till sin form äro de antingen
försedda med konisk eller flat topp, i regel det
sistnämnda. Under 1800-talet tillkom de första kuporna
av trä efter engelskt mönster. De bestodo av lådor,
som staplades ovanpå varandra. De nu allmännast
förekommande bikuporna äro: tråg- och uppstaplingskupor.
Kuporna kunna avse en eller flera samhällen, enkel-,
tvilling-, trillingkupor och paviljonger. Trågkuporna
av erslevmodellen med flustret (flyghålet) på
framsidans gavel eller av västgötamodell, som har flustret
på ena långsidan. I bistocken och halmkupan användes
fast bygge, d. v. s. vaxkakorna voro fästade direkt
på kupornas väggar och tak, varför de fingo skäras ut,
för att kunna tömmas på honungen. I nutida B.
användes flyttbara ramar för vaxkakorna. Ramarna äro
av olika slag: normalramen (222 x 366), svearamen
(300 X 300) och wieslanderramen (278 X 366) jämte
halvramar av de två sistnämnda. För att bina skola bygga
kakorna rätt i ramarna, trådas dessa med förtent
järntråd, varefter konstkakor insättas för bina att bygga på.
Konstkakor (kakmellanväggar) äro beredda av bivax
och försedda med sexkantig prägling, som motsvarar
storleken och formen hos en arbetsbicell. Varje ram
har en bredd av 25 mm, vilket ger plats åt två celler i
längd, en på vardera sidan om ramens mitt. Ur
utrymmessynpunkt har bicellen en idealisk, sexkantig
form med varje cell gränsande till 6 andra celler.
Genom detta byggnadssätt sparas mesta möjliga
material, samtidigt som cellen erhåller största möjliga
utrymme och fasthet. I vaxbygget urskiljer man tre slags
celler, drottning-, arbetsbi-, och drönareceller.
Drottningcellerna äro 25—40 mm långa. De likna ekollon
och vända spetsen nedåt. Dessa celler utbyggas vid
drottningbyte eller vid svärmning. De kallas då
svärm-celler. Vid drottningförlust utbyggas särskilda
viseceller, nödceller, kring redan lagda arbetsbiägg eller
förefintliga larver. Drottningcellerna äro tillfälliga
celler, som kunna anläggas på vilken del av vaxkakan
som helst. De byggas normalt av gammalt vax.
Arbetsbi- och drönarecellerna ligga horisontellt med svag
lutning uppåt. 1 kvdm kakyta rymmer normalt e:a
410 arbetsbiceller på vardera sidan av kakan.
Drönarecellerna äro något större. På samma utrymme går det
c:a 225 celler. I drönarecellerna utvecklas drönarna, i
arbetsbicellerna arbetsbina. Drönareceller utbyggas
först, när samhället byggt tillräckligt antal
arbetsbiceller. De anläggas huvudsakligen vid kakans kanter
och undersida. Ett normalt, kraftigt samhälle behöver
vid tidpunkten för sin högsta utveckling c:a 50 000
arbetsbiceller för ynglet. Vid regelbundet, normalt
bygge uppstår mellan kakorna ett mellanrum, kallat
kakgata. Detta uppgår till 10 mm. För att ständigt
kunna hålla ett korrekt mått krampas ramarna med
avståndsstift. Blir avståndet större än 10 mm vilja
bina förlänga cellerna eller bygga de extra kakor i
mellanrummet. Vaxkakorna kunna vara ställda
antingen för kallt bygge eller långsbygge, då de stå parallellt
med flusteröppningen, eller för varmt bygge eller
tvärbygge, då de stå vinkelrätt mot denna.
Honungsbiet (Apis mellifica) förekommer i flera
raser. De viktigaste äro: det nordeuropeiska, krainer,
italienska och cypriska biet. Det nordeuropeiska
biet har sin hemvist i norra Europa. Till färgen är det
mörkbrunt. Det kännetecknas av sin stora
vinterhärdighet, relativt ringa svärmlust och sin goda
honungssam-larförmåga. Det är dock ganska sticklystet och visar
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
