Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blod
Blodförgiftning
nämligen amöborna. De kunna sålunda utskjuta
protoplasmautskott, med vilka de omfatta och
upptaga avdöda celler och andra vävnadsrester, bakterier
m. m. och indraga dessa i sin cellkropp för att av där
befintliga ferment upplösas. De utgöra därför
synnerligen viktiga led i kroppens skyddsanordningar. Till
fyllande av denna funktion ha de även förmåga att
vandra ut mellan kapillärväggarnas celler och in i
vävnaderna. Så sker i större omfattning vid de sjukliga
retningstillstånd, som betecknas »inflammation», och i
vid sådana processer bildat »var» påträffas massor av
vita blodkroppar (och liknande, dock delvis annorstädes
ifrån än från B. härstammande celler). De vita
blodkropparna bildas dels i benmärgen, dels i lymfknutorna.
— Blodplättarna äro bleka, mycket lätt föränderliga och
sönderfallande bildningar vilka äro avsevärt mindre än
de röda blodkropparna. De ha, såvitt bekant, betydelse
genom att avgiva den för blodkoagulationens
åstadkommande nödvändiga »trombokinasen», men f. ö.
vet man mycket litet om dem. V. S-dt.
Blodbrist, anämi, är ett sjukligt tillstånd i blodet, som
framför allt yttrar sig med en sänkning av mängden
blodfärgämne och en nedsättning av de röda
blodkropparnas antal. B. kan uppstå som följd av
flertal skilda orsaker. Så uppkommer B. efter svåra
blodförluster, t. ex. efter allt för starka åderlåtningar,
efter bristning av blodkärl, vid äggstocksblödningar.
Vid vissa blodsjukdomar, som medföra sönderdelning
av de röda blodkropparna, som t. ex. sommarsjuka och
blodstallning* efter kalvningen, följer även B. Vid
undernäring eller om den tillförda näringen saknar
vissa livsviktiga beståndsdelar, kan ävenledes B.
uppstå. Så förekommer t. ex. B. hos smågrisar (se
Smågrisanämi). Vid vissa parasitsjukdomar, såsom
vissa mag- och tarmsjukdomar hos får, följer också
ofta höggradig B.
B. medför trötthet, mattighet och bleka slemhinnor.
Vid kronisk anämi inträder ofta stark avmagring och
tecken till vätskeansamling under huden (ödem)
å buken eller extremiteterna. B. som följd av
blodförlust kan föra till döden genom förblödning, men
om individen icke har förlorat för mycket blod, kan
tillståndet genom god näringstillförsel hastigt repareras.
Blodöverföring (blodtransfusion) från samma djurart
kan rädda livet vid akuta anämier. I övrigt skall
behandlingen omfatta grundlidandet.
Infektiös B. (infektiös anämi) kallas en form av B.,
som uppträder hos häst, i vårt land huvudsakligen i
vissa delar av Norrland, där den årligen orsakar stora
förluster. Mera ingående undersökningar, vilka de
senaste åren utförts, synas ha visat, att begreppet
infektiös anämi ej utgör en enhetlig sjukdom. I de
distrikt av Nordsverige, där B. hos häst förekommer,
träffar man dels en B., orsakad av ett smittämne
(virusanämi) och dels en B., som måste uppfattas som
en utfodringssjukdom (foderanämi) huvudsakligen av
avitaminotisk natur, framkallad av brist på B-vitaminer
i stråfodret. Dessa tvenne sjukdomar, som ofta
uppträda samtidigt, visa vissa kliniska överensstämmelser,
såsom avmagring, raglande gång, hjärtsvaghet och
ödem. Det har också visat sig, att virusanämien ofta
håller sig till vissa områden av Norrland. Detta torde
bero på B-vitaminbrist i stråfodret i dessa områden,
vilken sannolikt i de flesta fall orsakas av riklig
manganförekomst i detta. Vitamin B förstöres nämligen i
stråfodret antagligen genom manganets oxidativa
verkan. En B-vitaminfattig utfodring liksom utfodring
med manganrikt hö minskar således hästarnas resistens
mot infektionsämnet. Den infektiösa anämien är i
Sverige en utpräglad betessjukdom, och smittämnet
överföres med största sannolikhet genom blodsugande
insekter. En häst med normal resistens mot virus
reagerar obetydligt eller övergående mot en sådan infektion,
då däremot en häst, vars resistens nedsatts genom det
bristfälliga fodret, mer eller mindre svårt insjuknar.
Tillskott av torrjäst (B-vitamin) synes av gjorda
försök att döma vara ett gott profylaktiskt medel såväl
mot den infektiösa anämien som mot foderanämien.
B. hos smågrisar, se Smågrisanämi. N. L.
Blodförgiftning är en populär benämning på vissa i
regel mycket allvarliga febersjukdomar, som orsakas
av att bakterier eller deras toxiner (gifter) övergå i
blodbanorna. Man brukar tala om en pyämi i sådana
fall, då bakterierna i blodet spridas till olika organ och
här giva anledning till varhärdar (bölder), något som
hos husdjuren relativt ofta inträffar, t. ex. vid kvarka,
fölsjuka och vissa former av livmoder- och
juverinflammation. Om bakterier och deras toxiner i
blodbanorna endast framkalla ett allmänlidande, brukar
man tala om sepsis. Från klinisk synpunkt är dock i
regel ej möjligt att skilja dessa former åt, varför man
ofta använder beteckningen septiko-pyämi eller sepsis.
En allmän infektion utgår ofta från någon lokal
infek-tionshärd, t. ex. från ett infekterat sår, en
inflammation i svalget, i livmodern, i naveln hos nyfödda eller
från något annat organ, varifrån bakterierna föras till
kretsloppet antingen genom blodbanorna eller genom
lymfkärlen. I senare fallet finner man som inledning
till B. en lymfkärls- och lymfkörtelinflammation,
vilken organismen ofta kan övervinna, utan att någon
utpräglad B. uppträder. B. börjar ofta med hög feber,
upphörd foderlust och mycket stört allmänbefinnande.
Hjärtverksamheten är ofta starkt påskyndad. Om
djuret ej besitter tillräckligt stor motståndskraft,
inträder döden så småningom till följd av
hjärtsvaghet. Behandlingen är först och främst profylaktisk på så
vis, att man vid vården av sår och lokala
inflammationsprocesser bör söka åstadkomma, att processen ej
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
