Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blodomloppsorgan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blodomloppsorgan
Blodpropp
a, a’= höger förmak, b, b’ = vänster förmak, c = höger
kammare, d = vänster kammare, e, f = aorta, h = lungartär,
i, i’, i"= lungartärens halvmånformiga klaffar, 1 = lungvener,
p = sentrådar till hjärtklaffarna, q = vänstra hjärtklaffarna.
Hästhjärtat sett från vänster sida, med vänstra
kammaren och början av lungartären öppnad.
(Efter Ellenberger u. Baum.)
Hjärtats takt, som även kan iakttagas på pulsen,
är olika hos olika djurslag. Som normal hjärtfrekvens
gäller för vuxna hästar 30—40, för föl 40—50, för nöt
40—65, för kalvar över 100, för får och getter 70—80,
för svin 40—50 och för hund 70—120 slag, allt per minut.
Blodkärlen äro av tre slag: pulsådror (artärer),
blodådror (vener) och kapillärer. Artärerna föra blodet
från hjärtat. Efter att ha uppdelats i allt mindre grenar
övergå artärerna i kroppens vävnader till kapillärer, och
från dessa föres blodet i venerna tillbaka till hjärtat.
Artärernas väggar ha närmast hjärtat en betydande
tjocklek. De bestå av en inre tunn, hinna av skivepitel
(endotelet), utanför denna finnas glatta muskelceller
och elastiska bindvävstrådar samt ytterst en
bindvävshinna. Venerna äro byggda på samma sätt men ha
betydligt tunnare väggar. I venerna bildar den inre
hinnan här och där ficklika klaffar, vilkas fria rand är
riktad mot hjärtat; de hindra blodet att rinna tillbaka
mot kapillärerna. Artärerna ligga i regel djupt och
äro väl skyddade under det att venerna ligga mera
ytligt.
Lymfkärl kallas ett system av fina kanaler, som dels
tillföra blodet vissa från tarmen upptagna
näringsämnen, dels till blodet återföra den i vävnaderna
utpressade näringsvätska (lymfa), som icke förbrukats.
De fina lymfkärl, som taga sin början i tarmluddet i
tunntarmen och där upptaga den lösta näringen, chylus,
kallas ehyluskärl. De egentliga lymfkärlen, som finnas
förgrenade i alla kroppens vävnader, stå i förbindelse
med små fina håligheter i vävnaderna (lymfrum) och
samla sig sedan i större stammar, vilka i sitt förlopp
huvudsakligen följa blodkärlen, och av vilka de grövre
äro försedda med klaffar, som hindra lymfans återgång.
De flesta grövre lymfkärlen förena sig slutligen till en
kanal, bröstgången, som går på undre sidan av ryggraden
intill den stora kroppspulsådern och mynnar in i den
främre hålvenen.
Under sitt förlopp passera lymfkärlen genom s. k.
lymfkörtlar, i vilka lymfan liksom filtreras, så att däri
förekommande fasta kroppar t. ex. bakterier,
kvarhål-las och oskadliggöras. Då dylika ämnen ofta verka
retande, uppstå lätt sjukdomar i lymfkärl och
lymfkörtlar (inflammation, bölder), men de skadliga ämnena
hindras dock oftast att föras vidare och spridas i
kroppen. Större lymfkörtlar, som åtminstone då de
äro svällda lätt kunna iakttagas, finnas t. ex. i
strup-gången, i trakten av svalget och struphuvudet, vid
bogleden, i armbågsleden, i flanken, i ljumsktrakten,
i knävecket och ovan juvret.
Lymfa kallas den vätska, som ur blodet intränger i
och genomdränker djurkroppens vävnader samt
kring-föres i lymfkärlen. I. J-n.
Blodpinkning, se Blodstallning.
Blodplasma, se Blod.
Blodpropp (tromb). Om blod från människa eller djur
får rinna ned i ett kärl, stelnar eller koagulerar det
snart. Härvid utfälles i blodet ett fint trådnät
bestående av fibrin, och detta bildar tillsammans med
blodkropparna en tämligen fast massa, ett s. k.
blod-koagel. Om samma process sker i ett blodkärl, bildas en
s. k. B. En förutsättning härför är, att
blodcirkulationen blivit förlångsammad eller att blodkärlets
väggar blivit sjukligt förändrade. En B. kan helt eller
delvis tilltäppa ett blodkärl. Om en B. lösryckes från
väggen och medföljer blodströmmen, kallas den för
embolus. Sker detta i en artär, stannar det lösryckta
stycket i någon trång kärlstam. Lösryckes en embolus
från en B. i en ven, följer den med till hjärtat och går
vidare till lungorna, där den fastnar i någon
lungartär. I vissa fall kan en embolus vara infekterad och då
uppstå bölder (metastaser) på de ställen i kroppen, där
den slår sig ned. — Om en B. bildas i en artär, kan
denna fullständigt tilltäppas, varigenom blodbrist
uppstår i det organ, som får sin blodtillförsel genom
artären, och organet kan härigenom förlora sin
funktionsförmåga. Sitter B. i en ven, kan blodet ej avgå
normalt, utan blodtrycket ökas på området i fråga.
Härigenom uppkommer vattensvullnad och i vissa
fall även utträde av blodkroppar genom kärlväggen.
8—905197
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
