Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomställning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blomställning –
huvudaxel men oskaftade blommor, flocken tvärtom
förlängda blomskaft från en sammandragen
huvudaxel, huvudet slutligen båda slagen av axlar
sammandragna, så att alla blommor komma att sitta tätt
tillsammans. Härtill kommer ytterligare, att vissa slag
av klaseblomställningar erhållit särskilda namn, såsom
kvast, en klase med förlängda nedre (yttre) blomskaft,
som giva den ett om flocken påminnande utseende,
kolv, ett ax med köttig axel, i vilken blommorna sitta
insänkta, hänge, ett ax med slak axel och odelat
avfallande, korg, ett huvud med omgivande
högbladssamling, en s. k. holk. Gemensamt för alla
klaseblomställningar är att deras huvudaxel ej avslutas
av någon blomma och därför kan växa vidare under
det att alla blommor utgå från sidoaxlar. En
sammansatt B. är en sådan, som är uppbyggd av
småbiomställningar, antingen av samma eller av annat slag.
Inom de flockblomstrigas familj finner man t. ex.
mycket ofta flockar sammansatta av småflockar;
klasar sammansatta av småklasar äro ytterst vanliga.
Inom de korgblomstrigas familj äro huvudena mycket
ofta samlade i klase eller kvast, vippan hos gräsen
är en klase sammansatt av småax. Många andra gräs,
t. ex. vete, råg och korn, ha småax i sammansatt ax,
och t. o. m. sammansatt huvud förekommer, bl. a.
hos bolltistel. Att obegränsade B. äro sammansatta
av begränsade, är mycket vanligt, exempelvis äro
björkens hängen uppbyggda av treblommiga knippen.
H. G. S.
Bly, metalliskt grundämne med tecken Pb. Det
viktigaste mineralet är blyglans (galenit). Metallen är mjuk,
tänjbar, rätt tung (eg. v. 11,3) och lättsmält (327°),
i färskt snitt med stark metallglans, som dock i fuktig
luft snart försvinner, då metallen överdrages av ett
grått oxidskikt, som skyddar mot vidare påverkan.
Metallen har vidsträckt teknisk användning: i bleck
och rör, i kemiska industrien t. ex. för blykammare i
svavelsyrefabriker, ackumulatorplattor, mantlar i
elektriska kablar, hagel. Även i många legeringar ingår
B., t. ex. i lödtenn och stilmetall.
Av B:s föreningar är målarfärgen blyvitt (basiskt
karbonat) viktigast: ej mindre än c:a 40 % av
världs-produktionen av B. användes för dess framställning.
Färgen täcker väl men mörknar i oren luft genom att
upptaga svavel, varvid bildas svart svavelbly. Mönja
(en oxid) användes inom glasindustrien vid
framställning av kristallglas, i målarfärger (bl. a. för rostskydd)
och kitt samt i tändsticksindustrien. Blyglete är en
annan blyoxid med gul till gulröd färg med liknande
användningsområden. Blyacetat (»blysocker») är det
vanligaste lösliga blysaltet, med användning som
betningsmedel och i medicinen. Blyarsenat och -arsenit
äro svårlösliga och användas som besprutningsmedel
mot skadeinsekter.
- Blågröna alger
Blyföreningar äro starkt giftiga. Kronisk
blyförgiftning genom blyfärger (blyvitt, mönja, kromgult),
blyhaltig emalj eller blyhaltig förtenning i kokkärl är
icke ovanlig. Jfr Blyförgiftning. H. E-r.
Blyarsenat, se Skadedjursbekämpning.
Blyförgiftning förekommer hos samtliga husdjur,
vanligast hos nötkreatur, vilka äro särskilt känsliga.
Oftast sker förgiftningen på bete, där korna komma åt
blyfärger, som använts till målning av
järnkonstruktioner, ledningsstolpar eller båtar. Vid akut B. visa
djuren påtaglig slöhet, nedsatt foderlust och stark
salivering. I vissa fall uppträder förstoppning med
trumsjuka, i andra fall diarré med svartfärgad,
illaluktande avföring. Slöheten tilltar, och djuret ligger
mestadels. Gången är vacklande, och muskeldarrningar
kunna iakttagas. Mot slutet uppträda ofta
raseri-anfall och smärtyttringar. Dessa kunna bli så
våldsamma, att kon sliter sönder bindslet, och när hon
kommer lös, märker man stundom, att hon är blind.
Mellan raserianfallen står hon vanligen med huvudet
nedböjt och trycker det hårt mot foderbordet. Döden
följer efter något eller några dygn. Kronisk B. hos nöt
visar sig vanligen med avmagring, stor svaghet,
återkommande kolikanfall, rörelsestörande och
förlamningssymtom. I vissa fall förekomma också
epilepti-forma anfall, eksem och hudklåda, varjämte anträffas
muninflammation, särskilt i tandköttet. Den
förebyggande behandlingen består i att blypreparat eller
blyfärger ej få komma till användning i ladugårdar eller
betesmarker. Den kurativa behandlingen är mycket
osäker. Försök kan göras med glaubersalt och därefter med
slemmiga medel. N. L.
Blyglans, se Mineral.
Blyvitt, se Bly.
Blåbär (Myrtillus nigra eller Vaccinium Myrlillus) är
en halvbuske av ljungväxtfam., allmänt spridd i våra
barrskogar och ända upp i fjällregionen. Bladen avfalla
på hösten, och de gröna årsskotten bortfrysa delvis
under vintern. Blommorna äro krukformiga, ljusröda
och bären svarta, blådaggiga. Bären insamlas i stor
omfattning och användas antingen i färskt tillstånd,
inkokas eller torkas. Torkade blåbär ha medicinsk
användning som stoppande medel. H. G. S.
Blågrön» alger utgöra en växtgrupp, som förr på grund
av en viss yttre likhet sammanförts med de egentliga
algerna, men som numera ställas närmast intill
bakterierna, då de i likhet med dessa icke hava någon
könsfortplantning utan föröka sig uteslutande genom
delning och i en del fall genom sporbildning. De
högre formerna ha cellerna sammhängande i trådar,
hos vissa familjer i sin tur sammanhållna av slem
i kolonier av bestämd form. Cellerna kunna vara olika
men äro dock likvärdiga och kunna var för sig giva
upphov till nya trådar och kolonier. Hos vissa sär-
118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
