Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boutredningsman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boutredningsman -
företräda dödsboet samt tala och svara i dess mål.
Vid avyttring av särskilt värdefull egendom och i
andra viktiga äranden skall han inhämta delägarnas
mening, och för överlåtelse av fast egendom eller
tomträtt fordras deras skriftliga samtycke med två vittnen
eller rättens tillstånd. Med borgenärerna söker han
träffa uppgörelse för att om möjligt undvika konkurs.
Om ansökan om B. eller konkurs göres inom en månad
efter bouppteckningen, upphör delägarnas ansvar
för dödsboets då veterliga gäld.
Efter arvskifte eller bodelning utgiver B. till varje
delägare hans andel och är i vissa fall underkastad
kontroll av särskilt förordnad granskare. Arvode
till B. betalas av dödsboet, vid brist däri av den, som
gjort ansökan om hans förordnande. Lag 9/e 1933 om
boutredning etc. Å. E-d.
Bovete (Fagopyrum, fam. Polygonaceae, syreväxter),
är den enda av sädesväxterna, som ej tillhör gräsens
familj. Det är en ettårig, halvmeterhög, saftig ört med
pillikt hj ärtlika blad och knippen av ljusröda eller
grönaktiga blommor med 8 ståndare och ett
fruktämne, som utbildas till en 3-kantig, c:a 5 mm lång,
bokollonliknande nöt (därav namnet bovete = bok-
Bo vete.
- Bovete
vete). Vanligt B. (Fagopyrum esculentum Mönch), den
vanligast odlade arten, har täta knippen av rödlätta
blommor och svarta, släta nötter; det tartariska B.
(F. tataricum [L.] Gärtn.) har glesa knippen av grönvita
blommor och mörkgrå, rynkade nötter; av det vanliga
B. finnes en varietet, silverbovete, var. argenteum,
vilken avviker från huvudarten genom ett något
frodigare växtsätt och silvergrå nötter. Denna
användes mest till grönfoder.
B. är en utpräglad korsbefruktare, som befruktas av
insekter. Rikligt honungsförande är den en god
bi-växt.
B:s ursprungliga hemland torde vara Mandsjuriet
och södra Sibirien, särskilt Amur-området, där det
förekommer vilt. Med tatarerna kom det under
medeltiden till Europa och kallas på många håll tatarkorn.
Inom nordvästra Europas vidsträckta
sandjordsområden erhöll det snabbt en stor spridning men gick
under slutet av 1800-talet snabbt tillbaka och odlas
numera endast i ytterst ringa utsträckning i västra
Europa. Såväl i Tyskland som i Sverige odlades B.
under senare hälften av 1800-talet i icke ringa
omfattning på mossarna. Hos oss har det särskilt odlats i
Kristianstads län.
B. är synnerligen frostömt och kan förstöras redan
av låga plustemperaturer. Frost i blomningen kan
omintetgöra hela skörden. B. är en utpräglad
podsol-jordväxt och som sådan synnerligen anspråkslös.
Det har förmåga att upptaga de sista resterna av näring
ur de fattiga jordar, på vilka det odlas. I detta
hänseende intar det en särställning bland kulturväxterna;
det kan t. o. m. tillgodogöra sig de kristallina
fosfori-ternas för sädesslagen otillgängliga fosforsyra, och
reagerar därför knappast för tillförsel av detta näringsämne.
Den uthärdar också brist på kväve, ja, den skadas av
tämligen måttliga mängder lättlösligt kväve.
Klor-haltiga gödselmedel skada B. Märklig är dess kraftiga
guttation (d. v. s. vattenutsöndring från bladen),
vilken är att betrakta som ett uttryck för
nödvändigheten att hålla cellsaften koncentrerad för att
därigenom möjliggöra upptagning av näring ur fattig mark.
Den motstår emellertid också mycket väl intermittent
torka.
Sådden av B. företages sent för att undvika
frostskador på våren. Vid en 1 000-komvikt av c:a 20 g
använder man 70—80 kg/ha för mogen skörd, 100—120
kg/ha för grönfoder. Myllningsdjup omkring 2 cm.
Som medelskörd kan beräknas 10—15 dt/ha kärna eller
50 dt/ha torrt grönfoder. Hektolitervikt 60—65 kg.
Kärnan liknar till sin sammansättning havre, men
har något lägre fetthalt. Den användes för gryn- och
mjöltillverkning. Mjölet användes framför allt för
tillverkning av boveteplättar, som i vissa länder betraktas
som en stor läckerhet. H. O-d.
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
