Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Daco ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D
Daco, se Fackföreningsrörelsen.
Dagbok, se Bokföring.
Dagg är en form av nederbörd. D. uppstår ofta under
klara nätter, då temperaturen är över 0°. Är
temperaturen under 0° uppstår under eljest liknande
förhållanden rimfrost. Den mängd nederbörd, som faller
som dagg, kan under en natt uppgå till 0,1—0,3 mm.
Orsaken till daggbildningen är, att marken genom
utstrålning av värme avkyles. Denna avkylning är
olika för olika föremål, beroende på att olika föremål
utstråla mer eller mindre värme. Gräs och blad ha en
särskilt stor utstrålningsförmåga och avkylas därför
kraftigt, varför daggbildningen på dessa är särskilt
riklig. Markens avkylning är emellertid icke endast
beroende på dess strålningsförmåga. De underliggande
jordlagren, som under dagen uppvärmts, leda under
natten värme mot ytan, varvid denna uppvärmes,
kraftigare desto bättre jordlagren leda värme.
Avkylningen blir därför mindre. Vinden tillför även
jordytan värme därigenom, att olika luftlager blandas
med varandra. Denna värmetillförsel ökas med
vindhastigheten. Daggbildningen avtager alltså med
stigande vindhastighet. Det vatten, som utfälles, finnes
i luften i form av vattenånga (se Fuktighet). Är luften
vid markytan mättad med vattenånga, åstadkommer
den minsta avkylning av luften en utfällning av
vattendroppar på marken, som kallas D. Ju större
mängd vattenånga luften vid en bestämd temperatur
innehåller utan att dock vara mättad, desto mindre
behöver luften avkylas, för att mättning skall inträda
och D. bildas. Har avkylningen fortskridit så långt,
att mättning och daggfall inträtt, säger man, att
daggpunkten nåtts. Daggfallet har betydelse för
mot-verkan av frost. H. K-r.
Daggkåpa (Alchemilla, fam. Rosaceae). Släktet har
genom senare årtiondens undersökningar visats vara
mycket artrikt, särskilt omfattar den gamla arten A.
vulgaris ett stort antal arter, skilda genom visserligen
föga iögonfallande men fullt konstanta karaktärer.
Ett flertal av dessa äro spridda hos oss på
gräsbevuxen mark från Skåne ända upp i fjällen. D. har
grunt handflikade blad och små gröngula blommor.
Den fortplantar sig apogamt, d. v. s. utan föregående
befruktning, varigenom korsning omöjliggöres. Detta
förklarar de många olika typerna. H. G. S.
Daggmaskar (fam. Lumbricidae) leva i jorden, där de
vintertiden uppehålla sig, hoprullade och i vila, ofta
på stort djup, för att på våren taga sig upp till ytan.
Under regntider — de äro i hög grad beroende av
fuktighet och nederbörd — finner man dem ofta ovan
mark, dock företrädesvis nattetid. De leva
huvudsakligen av i jorden befintliga ofta upplösta vegetabiliska
ämnen, varför stora kvantiteter jord passera genom
deras matsmältningsorgan och avlevereras på
jordytan. På så sätt medverka dessa djur i hög grad till
humusbildningen. Men D. tillgodogöra sig även mera
färsk vegetabilisk näring, ty de draga ned i sina
gångar gröna växtdelar av skilda slag. Genom gångarna
föres luft och fuktighet ned till växternas rötter. I
den öppna jorden torde under sådana förhållanden D.
kunna betraktas som nyttiga. Förekomma de däremot
i kulturkärl av mindre omfång, göra de däremot
snarare skada, ty deras verksamhet och rika
slemavsönd-ring medför, att jorden lätt blir sur och bakar ihop
sig. I vårt land förekommer utom vanliga D.
(Lum-bricus terrestris L.), som blir ända till 15 cm lång,
ett flertal arter, av vilka den lilla, övervägande bruna
kompostmasken (Eisenia foetida SÄV.) är en av
de allmännaste. A. T.
Daggpunkt, se Dagg.
Daggvide, se Pil.
Daglilja (Hemerocallis) ett liljesläkte med ett flertal
arter i södra Europa och tempererade Asien, av vilka
några odlas hos oss, särskilt H. flava med smala blad
och välluktande gula blommor samt H. fulva med
brunaktigt orangefärgade blommor och bredare blad,
den förra av sydeuropeiskt, den senare av kinesiskt
ursprung. H. G. S.
Dagsverksjournal, se Bokföring.
Dagsverkslista, se Bokföring.
Dagvatten, ytvatten, äro i vidsträckt bemärkelse
uttryck för allt på markytan förekommande vatten.
Inom jordbruket menar man därmed vanligen det
vatten, som, oftast endast vissa tider av året, brukar
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
