Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensilage ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensilage - Ensilering
Vallväxtens ilagets näringsvärde.
Lucern i Klöver vid skörd i Gräs vid skörd i
[-knoppning-]
{+knopp- ning+} blomn. början [-knoppning-] {+knopp- ning+} blomn. början full blomn. [-ax-skjutn.-] {+ax- skjutn.+} blomn. början full blomn.
Torrsubstans .................... 21.3 23.8 19.8 21.7 23.5 21.5 22.8 24.0
Råprotein........................ 4.1 4.0 4.8 4.5 4.2 3.5 2.8 2.2
Växttråd ........................ 6.0 7.6 4.0 5.3 6.6 4.7 6.3 7.8
Kg per fe (g) .................... 7.1 7.1 6.5 6.3 6.4 6.1 6.3 6.6
» » » (s) .................... 8.3 -— 7.5 ■—- ■— 7.1 — —
» » » (h) .................... 8.5 — 7.4 — — 7.4 — —
Smältb. äggvita:
för idissl., % .................. 2.4 2.2 2.6 2.3 2.0 1.9 1.5 1.1
pr fe (g), gram................. 170 160 170 160 130 120 90 70
sen och lagringen. Är förlusten av torrsubstans stor under
lagringen, går den hårdast ut över de värdefullaste
näringsämnena.
Det vanligaste råmaterialet vid modern
ensilage-beredning är vallgrönfoder och av detta beredes
vanligen första skörden till hö, medan återväxten ensileras.
E. kan också med fördel beredas av andra växter såsom
lucern, baljväxt, stråsädesgrönfoder, rotfruktsblast m. m.
Vallväxtensilage. På grund av olikheten i beståndets
botaniska sammansättning, utvecklingsstadium,
väderlek vid inläggningen och olika stora lagringsförluster
varierar vallväxtensilaget mest av alla ensilagetyper
beträffande sammansättning och näringsvärde, varför
de i det efterföljande meddelade siffrorna endast äro
medeltal kring vilka variationen är stor. Vid rationell
utfodring är det tillrådligt att åtminstone låta
undersöka torrsubstanshalten (se Foderanalys).
I likhet med grönfodret tilltar torrsubstanshalten
med fortskridande utvecklingsstadium, varvid dock
proteinhalten avtar, medan alla övriga näringsämnen
tillta. Det gräsblandade klöverensilagets
sammansättning och fodervärde ligger mellan de rena klöver- och
gräsensilagens. Beträffande näringsvärdet har icke
blott antal kg per nötkreatursfoderenhet [fe (g)]
angivits utan även mängden per svin- [fe (s)] och
hönsfoder-enhet [fe (h)] (se Foderenhet), då spätt ensilage är av
värde även för de senare djurslagen. Med fortskridande
utveckling förändras antal kg per fe (g) ganska
obetydligt, beroende på att den med den fortskridande
utvecklingen förbundna sänkningen av smältbarheten
kompenseras av den samtidigt tilltagande
torrsubstanshalten. Antal kg torrsubstans per fe (g) tilltar
dock högst avsevärt med utvecklingens gång.
Till en fe (s) och fe (h) åtgår betydligt mer foder än
till en fe (g) beroende på att svin och höns ha en
idiss-larna underlägsen förmåga i att smälta dylikt relativt
växttrådrikt foder.
E. av direkt odlat grönfoder är mindre vanligt än
sådant av vallgrönfoder. Dess sammansättning och foder-
värde beror på blandningens baljväxthalt. Av rent
baljväxtensilage kan man beräkna att det åtgår 7—8
kg per fe (g) och 1,6 kg torrsubstans samt att varje
fe innehåller c:a 180 g smältbar äggvita. Vid
inblandning av stråsäd åtgår desto färre kg per fe, ju mindre
baljväxtprocenten är beroende på baljväxternas lägre
torrsubstanshalt. Innehåller exempelvis ett dylikt E.
75 % baljväxter, åtgår 7,4 kg per fe (g) vid skörd i
blomningens början, vilken mängd innehåller c:a 150 g
smältbar äggvita. Sjunker baljväxtprocenten till 50,
sjunker reduktionstalet till 6,5 kg, varjämte mängden
smältbar äggvita per fe (g) nedgår till c:a 110. Detta
E. har nästan uteslutande värde för nötkreaturen.
Till korna kunna icke särdeles stora givor ges på grund
av den jämförelsevis låga koncentrationsgraden.
Övrigt E. kan beredas av majs, solros,
jordårt-skocksblast, fodermärgkàl och rotfruktsblast. Majsen har
hos oss beroende på avsaknad av lämpliga sorter icke
erhållit den betydelse som ensilageväxt som t. ex. i
U. S. A. Av majsensilage åtgår 8—9 kg per fe och av
solros och jordärtskockor 10—11 kg med en mängd
smältbar äggvita av 50—80 g per fe (g) för dessa tre
slag. Av fodermärgkàl är det rätt svårt att bereda ett
gott ensilage på grund av stammarnas hårdhet. Av
detta ensilage åtgår 7,4 kg till en fe (g), som innehåller
c:a 90 g smältbar äggvita. Blastensilagens
näringsvärde är:
[-Socker-betsblast Foderbetsblast Kålrotsblast-]
{+Socker- betsblast Foder- betsblast Kålrots- blast+}
Kg per fe (g)........ 7,4 8,3 8,4
Kg torrsubstans per fe (g)................ 1,5 1,1 1,4
Smältbar äggvita: för idissl., % ...... 1,7 1,4 1,4
per fe (g), gram .... 130 120 120
Blastensilaget tycks icke ha samma utpräglade
tendens att orsaka diarré hos djuren som den färska
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
