Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Epitelvävnad ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epitelvövnad
Estrar
kroppens alla fria ytor, både yttre och inre, och bildar
ett skyddande lager för underliggande vävnader. Med
hänsyn till cellernas form skiljer man mellan skivepitel,
där cellerna äro platta, skivformiga, cylinderepitel med
höga, cylinderformiga celler och flimmerepitel, där
cellernas fria yta är försedd med flimmerhår.
Epitel-cellerna kunna bilda endast ett enkelt lager, eller
också kunna de vara ordnade i flera lager utanför
varandra, i vilket fall epitelet säges vara skiktat.
Enkelt skivepitel, bestående av ytterligt tunna celler,
finnes t. ex. på bröst- och bukhinnan, samt på inre
ytan av blod- och lymfkärl. Skiktat skivepitel bildar
överhuden, cylinderepitel förekommer i magsäck och
tarm och flimmerepitel i andningsorganen. /. J-n.
Epizooti kallar man en smittsam kreaturssjukdom,
som har tendens att få en mycket stor utbredning inom
ett visst område, t. ex. sprider sig över ett helt land
eller del därav. Bland kreatursfarsoter, som lätt få
epizootisk karaktär må nämnas boskapspest och
mul-och klövsjuka. Dylika sjukdomar, för vilkas
bekämpande vissa bestämmelser finnas, äro upptagna i den s. k.
epizootilagen*. N. L.
Epizootilag, d. v. s. lagen om bekämpande av
smittsamma husdjurssjukdomar av den 12 april 1935 (Svensk
Förf.-saml. N:o 105 1935),äger tillämpning på följande
sjukdomar: Mul- och klövsjuka hos klövbärande djur,
boskapspest hos idisslande djur, elakartad lungsjuka
hos nötkreatur, svinpest, rots, vattuskräck hos
husdjur, koppor hos får, mjältbrand hos husdjur,
fras-brand hos idisslande djur, skabb hos får och häst,
hönspest och hönskolera samt smittsam kastning hos
häst. Inträffar sjukdom, som är eller misstänkes vara
någon av de i denna lag avsedda sjukdomar, åligger
det djurägaren att ofördröjligen och senast inom 24
timmar därom göra anmälan hos vederbörande
tjänsteveterinär eller närmast boende veterinär. N. L.
Equisetum, se Fräken.
Eranthus, se Vintergäck.
Erectumformer, se Korn.
Ercpsin, se Enzym.
Ergosterin, se Lipoider.
Erjjotin, se Mjöldryga.
Eriea carnea, se Snöljung.
Erianne, se Körsbärsträd.
Erineum, se Gallkvalster.
Erosion, bortförande av lösa jordlager genom vatten,
som är i rörelse, eller genom vinden. Allt efter orsaken
skiljer man mellan tre huvudtyper av E., nämligen den,
som orsakas av rinnande vatten, vind och vågor. Den
för jordbruket besvärligaste typen är den, som orsakas
av rinnande vatten. Denna brukar i sin tur uppdelas i
yterosion, rännils- och rännerosion, gliderosion etc.,
allt efter hur den kommer till uttryck. Även vinden
kan under torra perioder sätta sand och fina jordpar-
tiklar i rörelse och därmed orsaka jordbruket stor
skada. \’àgerosionen har knappast någon betydelse för
jordbruket.
Vårt land är mycket gynnsamt ställt ifråga om
erosionsskador, och i regel räknar man knappast med
någon risk för E. I andra delar av världen utgör E.
ett synnerligen allvarligt problem, och milliarder
kronor ha offrats i erosionsförebyggande syfte. Särskild
uppmärksamhet har ägnats E. i Förenta Staterna, där
man betecknat den som en nationalfara. Endast omkr.
30% av U.S.A:s totala yta anses vara utan egentlig
skadegörelse genom E., och denna del är i stor
utsträckning ej odlad. Ofta äro de förnämsta
åkerbruksdistrikten mest utsatta för E. Det beräknas t. ex. att
Mississippi varje år för med sig till Mexikanska bukten
c:a 430 milj. ton sediment, motsvarande matjordslagret
på omkring 170 000 har. Den största synliga förödelsen
åstadkommes dock genom den rent mekaniska
bort-spolningen av jord, gröda m. m. Minst
motståndskraftig mot E. anses Kinas lössjord vara, men även på
betydligt närmare håll har E. vållat stora svårigheter
för jordbruket, t. ex. i Ryssland och Frankrike.
De faktorer som påverka E. genom rinnande vatten
äro: 1) nederbörden, 2) latituden, 3) topografien, 4)
jorden och 5) vegetationen. Att E. under senare
decennier kommit att få en så katastrofal omfattning, får i
stort sett tillskrivas oförståndiga odlingsåtgärder,
varvid främst vegetationsfaktorn och sekundärt även
jorden förändrats i en för E. gynnsam riktning. De
åtgärder, som i olika länder vidtagits mot E., ha i
huvudsak tagit sikte på faktorerna under 3—5 ovan.
Framförallt söker man ordna med lämplig vegetation,
tekniskt ändamålsenlig växtföljd och skiftesindelning,
vattenavlopp, terrassbyggnad etc. S. E-n.
Eruptivbergarter, se Bergarter.
Eryngium, se Tistel.
Erytrocyter, röda blodkroppar, se Blod.
Esparsett (Onobrychis sativa) är en baljväxt med
mångårig underjordsstam, parbladiga blad i rosett, röda
blommor i klase på en hög stängel och enfröig, plattad
och skulpterad balja. Den hör hemma i kalktrakter i
södra och mellersta Europa och spelar en viss roll som
betesväxt. Hos oss har den som sådan försökts i Skåne
och på Gotland, dock utan vidare gott resultat. H. G. S.
Esperens herrepäron, se Päronträd.
Esteras, se Enzym.
Estragon, se Artemisia.
Estrar äro kemiska föreningar, uppkomna genom
sammanslutning av alkoholer med syror under utträde av
vatten. E. äro i regel lättare flyktiga, d. v. s. avdunsta
vid lägre temperatur än både alkoholer och syror, av
vilka de bildats. Ett stort antal av de i vegetationen
ingående, aromatiskt luktande substanserna, utgöras
av E. av olika slag (fruktessenser). Även fetterna äro E.,
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
