Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fröodling ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröodling -
hög grönmasseskörd men inte den önskade fröskörden.
Tillförsel av framför allt fosforsyra men även av kali
är däremot mestadels nödvändig, då dessa båda
ämnen gynna frösättningen och höja avkastningen.
Utsädet. Utsädet bör vara stamfrö och fylla högt
ställda krav på renhet och grobarhet. En stor procent
främmande kulturväxtfrön eller ogräsfrön i utsädet
försvåra redan från början rensningen och kan helt
förstöra resultatet av F. En lägre grobarhet kan
elimineras genom ökning av utsädesmängden. För
erhållande av ett jämt bestånd redan från början är det
dock säkrare att endast använda utsäde, som
uppfyller de högsta fordringar i detta avseende.
Insådd. Insådden av en vall för fröskörd bör ske
med stor omsorg. Rödklöver och alsikeklöver kunna
med gott resultat sås i skyddsäd, som då bör vara
korn eller ännu bättre grönfoder. Då detta skördas
tidigt, får klövern nämligen tillfälle till god utveckling
redan under insåningsåret. Sådden företages bäst med
radsåningsmaskin med ett radavstånd av 12—15
cm. Huruvida större radavstånd är fördelaktigare
för svenska förhållanden kan ännu icke med säkerhet
avgöras. Vitklöver bör helst radsås utan skyddsäd
och med ett radavstånd av 30—35 cm. En del gräs
(timotej, ängssvingel, ängskavle och ven) torde med
mycket stor fördel kunna sås med 45—50 cm:s
radavstånd, så att hackrensning kan utföras. Insådden
kan ske i skyddsäd, varvid vårsäd (korn eller
grönfoder) är den bästa skyddsäden. För andra gräs t. ex.
rödsvingel och gröe är insådd med ett radavstånd av
45—50 cm och utan skyddsäd att rekommendera.
Skötsel under växttiden. Under insåningsåret är det
betydelsefullt, att inte skyddsäden bildar liggsäd.
Skulle så ske, är det nödvändigt att slå av skyddsäden.
Den mogna skyddsäden bör skördas med försiktighet
och kräkning och körning på fröfältet undvikas.
Efterföljande vår och varje vår, så länge vallen skördas
till frö, övergödslas den med fosforsyra och kali (till
vallbaljväxter) och med fosforsyra, kali och kväve
(till gräs). Ofta kanske det även är nödvändigt att
välta. Den viktigaste åtgärden är därefter
ogräsrensningen, antingen med maskin (i radsådda vallar med
stort radavstånd) eller för hand (i bredsådda vallar
eller vallar med små radavstånd). Denna rensning
skall redan från början göras noggrant för att
underlätta arbetet att under sommaren hälla vallen ren och
för att minska arbetet med rensning av fröet.
Insektangrepp och sjukdomar. Stor skada på
rödklövervallarna gör dels klöverrötan (förorsakad av
någon av svamparna Sclerotinia trifoliorum och Mitrula
sclerotiorum) dels klöverålen (en nematod Tylenchus
devastatrix). Inom många områden av vårt land äro
dessa parasiter mycket vanliga. De angripa de unga
klöverplantorna, så att dessa dö redan andra året. De
- Fröodling
äro emellertid inte säregna för frövallarna utan
förekomma i lika stor utsträckning på slåttervallar. Svåra
skador på vallarna gör klöverspetsviveln (Apion
Apricans), en liten skalbagge, som lägger sina ägg i
de unga blomhuvudena. Larverna äta upp
fruktämnena. Hos timotej, rödsvingel och ängskavle
uppkommer ofta vitax beroende på angrepp av
vitax-kvalstret. (Pediculopsis gramineum). Mindre angrepp
av timotejfluga och timotejvecklare förekomma
emellanåt hos timotej.
Fröskörd. Skörden måste mycket noga anpassas
till den lämpliga mognadstiden. Varje erfaren odlare
har sina kännemärken härför. För torkningen använda
metoder måste skydda vipporna mot blåst för
undvikande av spillfrö. Tröskning och frörensning utföres
med specialmaskiner.
Avkastning. Vanligen skördas frö från klövervallarna
endast en gång. F. av betesgräs kunna ge skörd 2—3
år, medan de fleråriga vallgräsen kunna användas
för frötäkt under flera år. Några siffror, som ånge
medelavkastningen pr ha, följa:
Rödklöver............................................400—500 kg
Alsikeklöver........................................500 »
Vitklöver..............................................300—400 »
Timotej ..............................................400—600 »
Hundäxing..........................................500 »
Ängssvingel..........................................600 »
Rödsvingel..........................................600—700 »
Engelskt rajgräs................................900—1000 »
Gröearter..............................................500 »
Rotfruktsfröodling. Man skiljer mellan odling av
stamfrö och odling av bruksfrö. Odling av stamfrö
sker hos förädlarna och utsädesfirmorna, som årligen
för stamfröodlingarna göra noggrant urval bland
frörötterna. De rötter, som användas för denna odling,
undersökas beträffande form, färg, torrsubstans m. m.
Bruksfrö odlas även inom det vanliga jordbruket.
Vid odling av bruksfrö bör endast stamfrö användas
som utsäde.
Jordmån, läge, klimat och gödsling.
Rotfruktsfröodling utföres bäst på kalk- och mullrik lättlera. God
sandmylla eller medelstyv lerjord kan även användas.
Jorden måste vara väl dränerad, djupt bearbetad och
i hög kultur. Ogräsrika jordar böra ej användas för
F. Rotfruktsfröodlingen fordrar någorlunda varmt
klimat, varför den framför allt förekommer i södra
Sverige. Gödslingen måste till alla rotfruktsfröodlingar
vara allsidig och kraftig ungefär motsvarande
gödslingen till vanlig rotfruktsodling. Under skördeåret
bör den vara något kraftigare än det år, då sådden
sker. En god plats i växtföljden kräves för en lönande
odling och ofta är det fördelaktigt att låta F. komma
omedelbart efter helträdan.
263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
