Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallkvalster ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Callkvalster
Gallring
miskt viktig art, pärongallkvastret (Eriophyes piri
Pgst.) Denna lever inuti låga, vårtlika ansvällningar
på bladen, till en början röda, sedan svartbruna, då
■djuren lämnat dem. Även de unga frukterna kunna
angripas. En annan art är plommongallkvalstret
(E. similis Nal.), som lever inom små punglika galler
på bladen och som på frukterna kunna framkalla
abnorma utväxter. Båda dessa arter bekämpas lätt med
vinterbesprutning med fruktträdskarbolineum.
Vin-bärsgallkvastret (E. vitis Nal.) lever inom knoppar
på alla slags vinbär. Angripna knoppar svälla upp,
bli ärtformade och torka. Grenarna bli därigenom
bladfattiga och skördeutbytet minskas. Bäst borttaga
och bränna angripna buskar. A. T.
■Gallmyggor (fam. Cecidomyidae) kallas en mängd,
vanligen blott några få mm långa, bräckliga myggor,
vilka i regel leva av växtföda och därvid framkalla
missbildningar av skilda slag. Så t. ex. finner man
mycket ofta på pil och sälg skottförkrympningar eller
ansvällningar på skott och grenar, vilka leda sitt
ursprung från dessa insekter och gömma på
larvstadierna och pupporna. Andra arter framkalla dock
ej symtom av så iögonfallande beskaffenhet, såsom
kålgallmyggan*, pärongallmyggan*, vetemyggorna*,
ängskavlegallmyggan* och ärtgallmyggan*. A. T.
Gallon, se Mått och vikt.
Gallowayras, se Nötkreatursraser.
Gallring. I skogsskötseln utgör G. en av de viktigaste
åtgärderna för att befordra en ändamålsenlig tillväxt
och åstadkomma ett bestånd av välformade stammar.
Vid användning av Iikåldriga beståndsformer
(trakt-huggningsmetoden) eftersträvar man väl slutna
plant-bestånd. Genom trängseln befordras kvistrensningen,
och ett gott material för den vidare behandlingen
erhålles. Småningom blir dock trängseln alltför stark,
tillväxten, särskilt grovlekstillväxten, på flertalet träd
avtager. I bestånd av trädslag med större
skiktningsförmåga (tall) taga en del träd överhanden och bilda
stora kronor med grova grenar (vargar), som trycka
mindre försigkomna grannar. Beståndet måste då
behandlas med G. för att befrämja tillväxten på de
för ekonomisk fortväxt lämpliga träden. I bestånd av
trädslag med mindre skiktningsförmåga (gran) blir
G. en mera jämn utglesning.
Man skiljer på låggallring och krongallring. Vid
låggallring borttagas i huvudsak undertryckta och
mindre utvecklade träd. Någon ökad ljustillgång tör
huvudstammarna åstadkommes ej därigenom. Denna
gallringsform var förr den vanliga, men sedan man
utrönt dess ringa verkan på de kvarstående trädens
tillväxt, har den i stort sett övergivits och förekommer
endast såsom rensningsåtgärd. Krongallring avser
att åstadkomma utglesning i beståndets kronslut. Man
inriktar sig på att kvarställa ett jämnt bestånd av
Gallring. Fig. 1. Överst ogallrat bestånd. Mellersta
bilden visar samma bestånd efter en första gallring.
Nederst beståndet efter ytterligare gallring.
välformade stammar i sådant förband, att varje träd
erhåller erforderligt utrymme och ljustillgång för
upprätthållande av för ståndorten och trädslaget lämplig
tillväxt. När träden efter en period utnyttjat det
ökade utrymmet, börjar trängseln ånyo och G.
upprepas. Periodernas längd är beroende av växtplatsens
beskaffenhet, jordens bördighet och klimatet samt
använd gallringsstyrka. I det intensiva skogsbruket i
sydligaste Sverige kunna G. återkomma var 5—6 år.
314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
