Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giftiga växter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Giftiga växter
Ginsf
de bägge första grupperna. Dessutom talar man om
nerv-, hj ärt- och blodgifter m. fi., allt efter den verkan,
som de utöva på bestämda organ. Vad den kemiska
naturen beträffar, äro de flesta växtgifter antingen
alkaloider eller glykosider*. Alkaloider äro
kvävehaltiga basiska ämnen, och de bruka i växten
förekomma bundna vid organiska syror. Glykosider bruka
i växtcellerna förekomma i lösning, och
karakteristiskt för dem är, att de under påverkan av syror
eller enzymer sönderfalla i ett sockerartat ämne och
ett annat av olika natur. Närbesläktade med
glyko-siderna äro saponinerna, som skumma i vatten och
därför i vissa fall ha funnit användning som
tvättmedel, t. ex. kvillajabark, såpnejlika. Sådana
förekomma i vår flora företrädesvis inom familjen
Caryophylleae. H. G. S.
Giftstadga, förordning om vård och försäljning av
giftiga varor, utfärdad den 7 december 1906. De
giftiga ämnena indelas i två klasser, dels starka gifter
av första klassen, för vilka gälla särskilt stränga
bestämmelser, dels giftiga ämnen av andra klassen, för
vilka gälla mindre stränga bestämmelser. Giftigt ämne
av första klassen får utlämnas endast på apotek mot
recept eller i vissa fall till icke minderårig, pålitlig
person, som behöver ämnet för tekniskt, vetenskapligt
el. dyl. ändamål. Sådana ämnen få även utlämnas till
förgörande av skadedjur. För sådan försäljning fordras
skriftlig rekvisition enligt särskilt formulär. Gifter av
denna klass skola vid utlämnandet vara försedda med
en påskrift, innehållande bl. a. ordet »Gift». Giftiga
ämnen av andra klass få försäljas å apotek samt av
personer, vilka idka handel och som hos vederbörande
myndighet skriftligt anmält sig ämna handla med
sådana ämnen. G. innehåller också bestämmelser om
giftiga ämnen i fabriksvaror, matvaror o. dyl. Enligt
G. äro vissa toalettmedel, som innehålla blyförening
eller andra giftiga ämnen, förbjudna, ävensom giftiga
leksaker. I stadgan finnas också bestämmelser om
den tillåtna mängden arsenik i handelsartiklar och om
vissa konserveringsmedel för matvaror såsom borsyra,
salicylsyra o. dyl. Angående försäljning av giftiga
ämnen mot recept utfärdas bestämmelser av
Medicinalstyrelsen. Angående försäljning av arsenik- eller
nikotinhaltiga beredningar, vilka skola användas till
bekämpande av skadeinsekter vid jordbruk eller
trädgårdsskötsel eller av ohyra hos fjäderfä, har
Medicinalstyrelsen utfärdat bestämmelser i kungörelse av
den 29/6 1 935. Sådan beredning må under vissa
omständigheter försäljas utan recept. G. Dbg.
Gigel, eller gigelsärt, käringtand (Lotus),
baljväxter med blad av 3 helbräddade småblad och stora från
bladskaftet fria stipler, tämligen stora, gula blommor i
huvudlika flockar, samt långa, raka, trinda,
mång-fröiga baljor utan vingkanter och med tunna tvär-
väggar mellan de bruna fröna. Två arter ha i vårt
land funnit användning som vallväxter, om ock i
ringa omfattning.
Käringgigel, vanlig käringtand (Lotus
cornicula-tus L.), har ett kraftigt utvecklat rotsystem och ett
flertal, från en gemensam rotstock utgående, nedliggande
eller uppstigande, upp till 40 cm långa, täta stjälkar. —
Arten förekommer vild i större delen av landet,
företrädesvis på torr mark; dess utbredningsområde
omfattar f. ö. hela Europa, större delen av Asien samt
Nordafrika. — Ur odlingssynpunkt har den flera
värdefulla egenskaper. Den är mycket varaktig, har
stor motståndskraft mot torka, små jordmånskrav,
går bra till även på torvjord, angripes ej av klöverålen—
däremot av röta, i varje fall av Mitrula sclerotiorum —
tål betning och ger ett välsmakande foder likvärdigt
med rödklöver. Den har på senare år upptagits till
odling framför allt i Danmark, i ringa mån även i
vårt land. I danska försök har den på torr mark
kunnat tävla med rödklöver. Den går bra till även på
kalkfattiga och mullrika jordar, och ehuru ej lika
rikt givande som rödklövern kan den ersätta denna
på nyssnämnda jordarter liksom ock på
nematod-smittad jord. Insådden misslyckas ofta bl. a. på grund
av stor procent hårda frön. Den bör odlas i
biandbestånd med höggräs, som hindrar den att lägga sig.
Fröet, som är mörkbrunt, runt och mattglänsande, har
1 000-kornvikten 1,0—1,25 g; renheten är vanligen
95—98 % och grobarheten 75—80 %. Vid sådd i
rensådd räknas utsädesmängden till 15—25 kg/ha.
Beståndet utvecklas snabbt på våren och ger lätt två
skördar; avkastningen kan beräknas till 20—35 dt/ha
under normala betingelser.
Storgigel eller sump gigel (Lotus utiginosus
Schkuhr) skiljer sig från föregående därigenom, att den
har utlöpande rotstock, högre och kraftigare, upprätt,
ihålig stjälk, större blomhuvuden och ljusare frö. Den
trivs bäst på fuktig mark, och har då och då prövats vid
insådd å dylik mark. Den ger emellertid låg avkastning
och är av föga intresse som vallväxt. H. O-d.
Gigg, se Vagnar.
Gikt hos höns, se Hönssjukdomar.
Ginst (Genista) till ärtväxter hörande växtsläkte, vars
arter äro torniga, låga buskar med små gula
blommor. Färgginst (Genista tinctoria), är en småbuske
med blommor i klase, förekommer i Halland och
Västergötland på hedar. Den blommar under juni—
augusti. Det finns varieteter med dubbla och med
fyllda blommor. Andra arter äro nålginst (Genista
angtica), som har blommor i bladvecken och nållika
tornar, hårginst (Genista pitosa), som också har
blommor i bladvecken men saknar tornar. Den
odlas i stenpartier. Tagginst (Genista germania) har
ludna blad och blommar i klasar. G. Dbg.
21—905197
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
