Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldhumle ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldhumle
Gummi
Guldhumlc, se Humle.
Guldregn (Laburnum vulgäre och alpinum) äro ganska
stora buskar av baljväxtfamiljen med trefingrade blad
och gula blommor i stora hängande klasar. Hemlandet
är Alperna och medelhavsländerna, och de planteras
allmänt som prydnadsbuskar. Alla delar, särskilt
fröna, äro rika på en giftig alkaloid, cytisin (efter
Cytisus, ett släkte, till vilket G. förr räknats.)
H. G. S.
Guldris (Solidago), ett släkte av korgblomstriga växter,
särskilt talrikt företrätt i Amerika. S. canadensis
m. fi. äro allmänt odlade som prydnadsväxter för sina
stora klasar av små huvuden med gula blommor.
Inhemsk i hela vårt land är S. Virgaurea. H. G. S.
Guldtallrik, (Haquetia epipaclis), en vårväxt med
gula blommor i flock på bladlösa stjälkar. Den
härstammar från alperna och odlas hos oss som
prydnadsväxt. G. Dbg.
Gul kropp, se Endokrina körtlar, Könsorgan och
Ofruktsamhet.
Gullbuske, se Forsythia.
Gullhavre (Trisetum flavescens [L.] P.B.), ett
medel-högt, ljusgrönt, löst tuvat gräs med krypande rotstock
och uppräta eller knäböjda strån. De 3—4-blommiga
småaxen äro samlade i vippa. G. förekommer
vildväxande i Europa, västra Asien, och Nordafrika men
går ej långt mot norr, i vårt land ungefär till Dalälven;
den är ett de bördiga ängsmarkernas gräs och ger ett
välsmakande foder men finns hos oss ej i odling.
»Fröets» 1000-kornvikt är 0,3 g. För statsplombering
kräves 80 % renhet, 75 % grobarhet, högst 6 000
ogräsfrön, varav högst 100 svårare, pr kilogram. H. O-d.
Gullkorn, se Korn.
Gullkrage, se Prästkrage.
Gullregn, se Guldregn.
Gulltrav, se Nattljus.
Gul lupin, se Lupin och Trindsäd.
Gullviva, se Primula.
Gulmelot, se Sötväppling.
Gulmåra, se Måra.
Gulreva, (Thladiantha dubia), en kinesisk växt med
hj ärtlika blad och stora guldgula blommor tillhörande
familj gurkväxter. Den växer snabbt utefter murar
och berghällar och odlas som prydnadsväxt. G. Dbg.
Gulrost (Puccinia glumarum), en främst på vete, men
även på korn, råg och vissa vilda gräs förekommande
art av rostsvampar*. Sommarsporerna bildas i små,
gula hopar, samlade i strim- eller bandlika fläckar
företrädesvis på bladen, men även i axen.
Vinterspor-hoparna äro små, svarta, av överhuden täckta, i rader
ordnade prickar. Något skålroststadium är icke känt.
G. omfattar ett flertal för olika arter och sorter av
värdväxterna specialiserade former. Den bekämpas
huvudsakligen genom odling av motståndskraftiga
sorter; många sådana ha under de senaste årtiondena
uppdragits av växtförädlarna. Undvikande av för
stark kvävegödsling, riklig tillförsel av kali samt i
övrigt goda kulturförhållanden bidraga även till att
hålla sjukdomen tillbaka. Th. Lfs.
Gulsot eller ikterus är en sjukdom, som visar sig med
en gulfärgning av slemhinnor och opigmenterad hud,
beroende på att gallfärgämne går över i blodet och
färgar vävnaderna. G. kan uppstå till följd av
mekaniskt hinder för gallans uttömmande i tarmen, t. ex.
vid gallsten eller katarr i gallgången eller
tolvfinger-tarmen, till följd av leverinflammation eller till följd
av ett abnormt sönderfall av röda blodkroppar, t. ex.
vid piroplasmos hos nöt. Hos husdjuren förekommer G.
vanligast hos hunden. N. L.
Gulspetssjuka är en särskilt på havre och korn
förekommande sjuklig företeelse, som framträder, då
plantan utvecklat 3—4 blad eller senare. De äldre
bladen bli gulgröna i kanterna, de yngre gula i
spetsarna, som rulla ihop sig från kanterna och bli
nedhängande som pisksnärtar. Axskjutning och
kärnut-veckling hämmas, och ofta bli axen helt sterila; i
stället bildas senskott, ofta i stor mängd. G. uppträder
på jordar av viss typ (ren el. sandblandad humus),
framför allt på uppodlade hedar, mossar och myrar
eller mark, som vunnits genom sjösänkningar. Jordens
såväl fysikaliska som kemiska egenskaper inverka på
sjukdomens uppträdande. De för G. benägna jordarna
ha lös struktur, och sjukdomen kan motarbetas genom
stark vältning samt i ännu högre grad genom
inblandning av lera (i viss mån även av sand). Havre och
korn, som följa efter rotfrukter, angripas särskilt svårt
till följd av rotfruktsgrödans uppluckrande inverkan
på marken. Gödsling med kopparvitriol (50—150 kg
per har) har befunnits vara ett i regel mycket effektivt
bekämpningsmedel, vars verkningar sträcka sig över
c:a 4 år. I vissa fall har effekten dock blivit ringa,
varför det är troligt, att samma sjukdomssymtom
kunna framkallas av flera orsaker. Kalkning försvårar
sjukdomen. — På »gulspetssjuk» jord uppträda
tillväxtstörningar och växlande sjukdomsyttringar på
många olika växtslag, såsom fodergräs, råg, klöver
o. a. baljväxter samt rotfrukter; vete, som dock odlas
sällan på sådan jord, lär angripas svårt. Th. Lfs.
Gummi är beteckningen på åtskilliga växtprodukter,
vilka ha karaktären av högre kolhydrat,
huvudsakligen eller enbart uppbyggda av sådana enkla
sockerarter, som benämnas pentoser (arabinos, xylos). Bäst
kända äro gummi arabicum innehållande arabinos och
trägummi, huvudsakligen uppbyggt av xylos.
Även kautschuk (gutta perka) benämnes i dagligt
tal G., men består kemiskt av helt andra ämnen (högre
kolväten) och framställes ur den mjölksaft, som vinnes
genom borrning av stammarna av åtskilliga tropiska
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
