Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gångart ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gångart
Gåsskötsel
Gångart kallas hos husdjuren det sätt, på vilket
ställ-flyttningen sker. Man skiljer mellan skritt, trav,
passgång och galopp. I varje särskild extremitets rörelse
kunna 4 tempon urskiljas: 1) foten lyftes, 2)
extremiteten framföres, 3) foten sättes ned och 4)
extremiteten sträckes och skjuter kroppen framåt.
Skrilt är den långsammaste takten: kroppen stödes
av 2 eller 3 extremiteter, varvid de 2, som stöda
kroppen, äro växelvis diagonala och liksidiga. Vid
bedömandet av rörelsen bör hänsyn tagas till stegets
längd och hastighet samt rörelsens form och
regelbundenhet. Stegets längd bedömes enklast efter spåren.
Då bakfoten sättes framom framfotens spår, säges
steget vara långt för hästen ifråga. Genom att mäta
steglängden får man dock de säkraste upplysningarna
härom. Stegens hastighet, som huvudsakligen beror på
djurets temperament, växlar i allmänhet mellan
60—100 steg i minuten. En ridhäst anses böra kunna
1 skritt tillryggalägga 1 km på 10—12, en arbetshäst
på omkring 15 min. I avseende på formen skiljer man
mellan a) hög eller lyftande rörelse, då ledgångarna
böjas så starkt, att hovsulan vid böjningen vändes
uppåt och foten vid framförandet lyftes högt över
marken, samt b) låg eller sträckt rörelse, då foten
framföres med sulan vänd bakåt eller snett nedåt och
tån strykande efter marken. Rörelserna sägas vara
regelbundna, då fötterna föras fram utefter räta linjer,
parallella med kroppens medianplan; föras fötterna i
en båge med konvexiteten inåt, kallas den
biljarde-rande, i motsatt fall nystande. Den biljarderande
rörelsen förekommer hos hästar, som äro kobenta eller
stå fransyskt, den nystande vid hjulbent och tåtrång
ställning.
Trav kännetecknas av att 2 extremiteter alltid
lyftas samtidigt, varvid i regel kroppen kastas
framåt genom samtidig sträckning av diagonala benpar och
tages emot av det andra diagonala paret, så att endast
2 hovslag höras. Efter stegets längd skiljer man mellan
regelmässig, kort och sträckt trav. Vid vanlig trav
kan hästen ej uppnå någon större hastighet, vilket
däremot är fallet vid s. k. fyrslagstrav, som man finner
hos speciella travare och som utmärkes därigenom, att
de diagonala fötterna ej sättas i marken samtidigt,
utan kroppen tages mot på det ena frambenet, som
ensamt fortskaffar den ett stycke vidare; först
därefter sättes det diagonala bakbenet i marken, och
därför höras 4 tydligt skilda hovslag. En medelgod
travare tillryggalägger 1 km på omkring 2 min.
Världsrekordet innehas av den amerikanske travaren
Grey-hound, som travade en eng. mil på 1,5 6"= 1 min
2,1 sek. per km. Rekord för nordsvensk häst är 1 min.
36,8 sek. pr km.
Passgång skiljer sig från vanlig trav genom att de
liksidiga extremiteterna flyttas samtidigt. Passgån-
garna äro numera sällsynta men finnas inom vissa
ponnyraser, t. ex. Islandshästen.
Galopp är den G., i vilken den största snabbheten
kan uppnås. Vid naturlig galopp eller fyrsprång hör
man blott 2 hovslag, emedan båda bak- och båda
framfötterna sättas i marken samtidigt. Vid stark
förkortning av galoppen höras stundom alla 4
hovslagen skilda, emedan de diagonala fötterna ej sättas i
marken fullt samtidigt, s. k. fyrslagsgalopp. 7. J-n.
Gårdfarihandel, kringförande av varor till salu utom
hemorten annorledes än å marknad, får bedrivas efter
tillstånd av K. B. inom län, där G. skall äga rum, för
viss tid, ej över ett år. Utlänning får ej, vare sig för
egen del eller som biträde, driva G., även om han
fått tillstånd att idka handel (K. F. 18/6 1864 ang.
utvidgad näringsfrihet). Å. E-d.
Gårdskräppa, se Syra.
Gås, se Gåsskötsel.
Gåsavel, se Gåsskötsel.
Gåsraser, se Gåsskötsel.
Gåsskötsel har sedan lång tid tillbaka bedrivits i
Sverige och har tidigare haft större omfattning
än nu.
Tamgåsen härstammar ifrån grågåsen, som häckar i
större delen av Nordeuropa. Gåsen har sin egentliga
betydelse för köttproduktion, varjämte fjäder och
dun äro värdefulla biprodukter.
Gåsraser: Skånegåsen är en gammal lantras, som
huvudsakligen förekommer i södra Sverige. Karaktärer:
vikt hane 8, hona 6,5 kg; bred, avrundad och nästan
Gåsskötsel. Fig. 1. Skånsk gås.
horisontellt buren kropp med fin konstitution;
näbbfärg orangegul och benfärg orangeröd; fjäderfärg vit
med brungrå teckningar å huvud och en del av halsen,
ryggens skulderparti, lårens yttersidor samt
stjärtfjädrarna. Den är härdig, snabbvuxen och lättgödd.
Slaktprodukten är av högsta kvalitet. Honan lägger
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
